Åh, Solange!

Jag har läst ”Flickan i Clèves” av Marie Darrieussecq. Baksidestextens beskrivning av innehållet säger bland annat att det är ”Våldsamt, vackert och grymt” och jag vet inte hur jag ska samsas med de orden. Vi möter Solange som bor i en liten fransk (uppdiktad?) by som heter Clèves. Hon går i fyran och hennes tillvaro präglas av det stundande klivet in i vuxenvärlden. Hon står på tröskeln eller i glappet mellan barn och vuxen. Romanen berättar om en flickas erfarenheter och upplevelser utifrån hennes eget perspektiv. Det är både brådmoget och naivt, ibland hjärtskärande och ibland helt vidrigt. Hon längtar efter att tiden ska gå sin gång:

”Så att det var långt senare. Om en månad, om ett år, om två år, om tre år. Så att hon var sexton år. Arton år. Denna olidliga väntan. Så att hon var vuxen. Det kallas kvinna. Så att hon visste vad livet går ut på, hur mitt liv kommer att te sig, vem jag kommer att vara. Så att jag kunde komma, gå, ringa, prata, ge mig av. Knulla. Knulla. Ta hela jorden och knulla.”

Det är inte bara en skildring av en ung flickas mycket medvetna strävande efter sexuell identitet och erfarenhet, det är också en skildring av hur ett barn utnyttjas av män i sin närhet. Samtidigt som jag vill heja på henne och känna stolthet över att hon tar för sig och visar ett stort mod, så vill jag också skydda henne från det liv och de män hon söker upp. Hon utforskar sin sexualitet och lär känna sin kropp men utifrån redan givna och sunkiga bilder och ideal. Hon står till synes helt ensam i detta.

”Ordet ligga är hon inte helt säker på. ”vi ska ligga med henne allihop”, säger pappa. ”kom och lägg dig”, säger monsieur Bihotz. ”Jag undrar hur hon ser ut när hon kommer”, säger Georges apropå en flygvärdinna; hon förstår att i den meningen finns den påtagligaste kopplingen till ordet ”hora”. Hon förstår ordet, hon förstår det definitivt, för all framtid. Det finns ett före och ett efter förståelsen av ordet hora. Inuti en ung flicka finns en hora.”

Hon fångar upp ord, som t.ex. flämtande och svankande och försöker passa in dem. Det finns en besatthet av sex skolan och i barnens språk finns sexet redan inarbetat på sitt lite skeva och barnsliga sätt. Det är barnsligt men det känns inte oskyldigt:

”Varför har tuppar inga händer? (Gåta signerad Raphaël.) För att hönor inte har bröst. Men ”höna” betyder också kvinna och samma sak som ”hora”. Och ”mus” är det de har mellan benen. ”

Hon ser en Westernfilm på tv och hur en ung kvinna som ligger hårt bunden på marken lyfts upp på en hästrygg av en vrålande Cowboy. Hon onanerar. Inget fel i att bli kåt och att göra något åt det men bilderna hon får se är alltid lika ensidiga och ofta våldsamma.

Jag blir så illa berörd av tanken på att Solange är så ensam i sina efterforskningar och i sin jakt på sexuella betydelser och sammanhang. Det finns ingen röst som rättar henne eller pojkarna i klassen, ingen som förklarar och öppnar upp för samtal. Det finns inga vuxna eller några vettiga förebilder.

Hon läser ur Guy de Maupassants ”Ett liv”; ”Plötsligt slets hon sönder av en skarp smärta och hon började jämrande vrida sig hit och dit i hans armar medan han tog henne med våld.”
Solange reflekterar förnuftigt att det är uteslutet att hon skulle låta sig tas med våld. Hon vänder och vrider på orden tas med våld ”och något slår bakut i hjärnan och eggar upp henne: det hon har mellan benen ger henne världsherraväldet.”

Men kommer hon inte att göra precis det? känna den skarpa smärtan i underlivet, vrida sig hit och dit för att komma loss. Hon kommer att få kramp i käkarna och känna greppet om hennes hår hårdna, hon kommer att önska att hennes armar inte var blockerade.
Det finns en känslomässig distans i hennes beskrivningar, det är som att hennes fokus på att samla in sexuell empiri inte ger utrymme för några känslomässiga reflektioner. Integritet är inte ett ord hon känner till, däremot slår hon flitigt i uppslagsverk för att läsa om könsdelar och andra viktiga saker som har med parning att göra.

”Hon försöker tänka på floden som rinner strax nedanför trädgården. På den nattliga poolen (det hörs skrik, plask och skratt.) Hon ska gå dit efteråt. Kuken når ända in i hjärnan. Slår mot kraniet. Det är ändå en förbryllande situation. Det är svårt att tänka på annat.”

När hon sen får högljudd kritik av hur hon suger kuk så håller hon med och vet att hon måste skärpa sig. Hon ger inte upp. När hon upplever sin första kyss och när hon för första gången är med om att en mans finger ”halkar” in i hennes underliv konstaterar hon att hon kommer att kunna använda tampong. Hon befinner sig på ett disco och i bakgrunden spelas en av hennes favoritlåtar, ”det måste vara ett tecken!”. Hon är våt och hennes kön bultar. Hon ger sig hän men är också besvärad över att han är lite hårdhänt. Hon känner att hon får ut något av att mannen med en vrålande varg på sin t-shirt fingrar upp henne bakom en pelare på ett disco hon uppenbarligen är för ung för att vara på. Det är vidrigt. Och hon är så nöjd.

Så håller det på. Och hon växer upp.

Jag tänker på tv-serien ”Glappet” (baserad på Christina Herrströms ikoniska ungdomsroman) som visades (1997?) när jag var i Solanges ålder. Ella och Josefine väntade också på att vuxenlivet skulle börja, att pojkar skulle bli män och att förälskelse skulle bli kärlek. De skrev tillsammans ett manifest som jag undrar hur Solange skulle ställa sig till. Jag tror inte att hon skulle nappa alls. Men jag tror att de alla tre delar erfarenhet, men kanske inte upplevelsen, av att man i sin ambition att självständigt utforska sin kvinnliga sexualitet kan bli ett föremål för andra att använda.

Manifestet får bli sista orden i det här annars så nattsvarta inlägget:

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *