Anteckningar i marginalen

Fin understreckare i Svd idag om marginalanteckningar. Om själva fenomenet och hur det förhåller sig till modern teknologi såsom e-böcker och läsplattor.

”Marginalanteckningen skyr den gränslösa offentligheten. Det sociala däremot är en ofrånkomlig del av marginalskriften. Kanske just för att det sociala är en dimension inom den privata läsningens sfär, något mellan texten och dig, som liksom rymmer tanken på ett utbyte med en läsande like i marginalantecknandets litterära gräsrotsrörelse.”

Jag som är lite old school har vägrat att läsa annat än pappersböcker och därför kände jag inte fören idag till att de digitala läsverktygen erbjuder ett ganska stort utbud av delningstjänster. I Amazons variant av läsplatta kan man stryka under och anteckna och detta kan sen andra ta del av. Man kan importera andra läsares anteckningar och på så sätt addera dem till den egna läsningen. Men detta är en EN typ av marginalanteckning.

En annan typ av marginalanteckning kunde man ta del av 2006 då Kajsa Dahlberg ställde ut sitt verk/sin bok ”Ett eget rum: tusen bibliotek”. Där finns alla anteckningar ur alla bibliotekens (i sverige) exemplar av Virginia Woolfs ”Ett eget rum” samlade. Genialt. Såhär säger Magnus Bremmer:

”Ett av de starkaste intrycken av Kajsa Dahlbergs konstbok är hur alla dessa personliga anteckningar ger uttryck för en vilja att delta i en sorts offentligt samtal – i dialog med Woolfs idéer, med sig själv, men också (mer eller mindre medvetet) med alla framtida läsare av den offentligt cirkulerande låneboken. Man kunde säga att det egna rum som Woolf kräver för varje kvinnlig författare här sträcker sig till den stora läsarskaran som en tyst, marginaliserad grupp. Läsaren får ett utrymme i offentligheten.”

Jag har nog inte tänkt på marginalanteckningar som sociala tidigare. Men det kan bero på att alla böcker jag någonsin klottrat i alltid varit mina egna och aldrig bibblans. För mig är kluddrandet en del av läsprocessen. Jag läser lika mycket med pennan som med ögonen och med resten av huvudet. Anteckningarna är minnesanteckningar, protester, dikter eller mina egna resoneranden och jag har nog inte tänkt dela med mig av dessa. Kurslitteratur har jag däremot skrivit en hel del i och den delen har jag i och för sig delat med mig av. Men att dela en skönlitterär läsupplevelse med andra på det här sättet är helt nytt för mig. I brist på medlemskap i bokcirkel kanske jag borde skaffa mig en padda och vara social genom den istället för att träffa människor? Tanken snuddar mig. Men jag föredrar nog nedanstående och att kunna fynda begagnade böcker med en läshistoria i sig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *