Återblick – Zlatas Dagbok

zlata

En av de böcker som betydde mycket för mig när jag var barn var ”Zlatas dagbok”. Jag tror jag var nio eller tio när jag läste denna flickas dagbok från kriget i Sarajevo. Jag var djupt tagen och förstod sådär på ett barns vis att krig var något oerhört stort och ledsamt, det slet isär familjer och människor och tvingade människor på flykt. Det var något viktigt som man inte kunde blunda för. Jag tror att hennes skildring grep tag om mig på ett helt annat sätt än vad t.ex. Anne Franks dagbok gjorde. Böckerna som jag läste då och som skildrade andra världskriget valde jag aldrig själv, de blev man tillsagd att läsa, i skolan. Ingen bad mig läsa om en flicka i Sarajevo. Det var ingen som bad mig läsa om gatubarn i Rio heller men det gjorde jag också.

pepsi

Zlatas dagbok innehåller fotografier, bilder på henne och hennes familj, också bilder på själva dagboken. Hon skriver om allt som händer i hennes liv, som man ju gör i en dagbok. Man censurerar inte eller följer någon tematik. Det känns sant och ärligt. Naivt givetvis, hon är bara elva när hon börjar skriva i dagboken (som hon inspirerad av Anne Frank har döpt, till Mimmy). Här är ett par smakprov:

 

Måndag 9 december 1991

Jag gick till tant Mira. Hon säger att jag får gå i skolan igen i morgon! Jippiii! Vi köpte ett par grå byxor på KIKA:s (barnboutiquen). Jag tycker om dem. Nu är det Murphy brown på TV. Det måste jag se!!!

Ciao!

Torsdag 19 december 1991

Sarajevo har startat en kampanj (såg vi på TV) som heter ”Sarajevo hjälper Dubrovniks barn”. I Srdjans paket lade vi en fin nyårspresent som han kan ge till något barn i Dubrovnik. Vi gjorde paket med stearinljus, choklad, vitaminer, en docka, några böcker, pennor, anteckningsböcker – allt vi kunde hitta, i hopp om att det ska glädja något oskyldigt barn som kriget hindrar från att gå till skolan, leka, äta vad han vill och njuta av barndomen. Det är ett trevligt, snyggt litet paket. Jag hoppas att den som får det blir glad. Det är det som är meningen. Jag skrev ett nyårskort också, och skrev att jag hoppades att kriget i Dubrovnik snart tar slut.

Lördag 30 maj 1992

Kära Mimmy,

Kvinnokliniken har brunnit ner. Där föddes jag. Hundratals nya barn, nya invånare i Sarajevo, kommer inte att få lyckan att födas på det kvinnosjukhuset nu. Det var nytt. Elden förstörde allt. Mammorna och barnen räddades. När elden bröt ut höll två kvinnor på att föda. Barnen lever. Gud, folk blir dödade här, de dör, saker brinner upp, de försvinner, och nya barn föds i lågorna.

Din Zlata

Tisdag 15 september 1992

Kära Mimmy,

Ytterligare en sorglig nyhet till dig. En pojke från min litteraturgrupp har blivit DÖDAD! En granat föll ner framör samlingslokalen och ett hemskt granatsplitter dödade honom. Han hette Eldin och var flykting från Grbavica. Ytterligare ett offerför det här äckliga kriget, ett barn till bland alla de tusentals barn i Sarajevo som dödats. Jag är så ledsen, han var en sådan snäll pojke. Åh Gud, vad är det som händer? Räcker det inte nu?

Zlata

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *