Bara en enda berättelse?

13_4_omslag

Karavan publicerar i nya numret Chimamanda Adichies snart kultförklarade föreläsning ”The danger of a single story” (2009) i översättning. Jag har inte läst den tidigare utan bara sett och hört den via TED. Det är en viktig text/föreläsning som säkert redan betraktas som en klassiker.

Ensidiga berättelser, föreställningen om den andre, förminskande av andra genom den egna inskränkningen, detta är något vi måste ta till oss. Ta ansvar för att ta till oss. Det gäller alla stereotypa föreställningar inte bara bilden av Afrika.

”Jag föreläste nyligen på ett universitet där en student talade om för mig att det verkligen var tråkigt att nigerianska män var så våldsamma av sig, precis som fadern i min roman. Jag berättade för honom att jag just läst en roman som hette American Psycho och att det verkligen var tråkigt att unga amerikaner var seriemördare.”

Vi har fler bilder av unga amerikanska män än vi har av nigerianska män. Men vi ska inte tro att det räcker så, vi kan inte inbilla oss att EN bild är en komplett bild. En röst är inte alla röster. En berättelse inte alla berättelser. Adichie berättar om hur hon som liten inte visste att det fanns annan litteratur än utländsk, hon kunde inte identifiera sig med karaktärernas blåa ögon och ständiga prat om vädret. Det kan finnas njutningar och stort värde i litteraturen ändå men det gör något med självbilden att inte se sig representerad. Ensidig kultur och litteratur kan onekligen exkludera på väldigt effektiva sätt!

Senaste numret av Karavan bjuder också på en liten minnesstund för Chinua Achebe (1930-2013) i Stephan Larsens artikel ”Mannen som förändrade vår syn på Afrika”. Hans triologi, där ”Allt går sönder” (1968) är den första boken, har för länge sen nått kultstatus och har haft enorm betydelse för att motverka ”den koloniala vanföreställningen om Afrika som en kontinet befolkad av kulturlösa barbarer”.

Jag försöker välja böcker aktivt. Det var lite av mitt nyårslöfte förra året och det spår jag är inne på tänker jag fortsätta. Att välja böcker aktivt betyder ibland att man får anstränga sig lite. Jag tänker inte nöja med ”en bok från Afrika” eller ”en bok från Asien”. Tänk om någon läste Strindberg eller Birro och sedan gick omkring och trodde att de var representativa (för någonting över huvudtaget). Det vore ju galet.

Har du inte redan tagit till dig den här föreläsningen jag pratar om så har du den här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *