Döden och pingvinen

Bloggbilder1

Andrey Kurkov, Ukrainsk författare med förmågan att utforska de smått absurda elementen i en post-sovjetisk tillvaro och dra dem till sin spets. Han är verksam både som författare och journalist, han rapporterar från Kiev i The Guardian. Läs.

Post-sovjetisk (sur)realism och lite gråsvart humor. Plus en pingvin. Så skulle man kunna sammanfatta den dunkla bok jag precis läst ut, ”Death and the penguin”. En absurd historia från platsen som gud glömde. En längre summering skulle kunna låta såhär:

Viktor är en aspirerande författare som får jobb på en tidning, det är visserligen ett jobb som skribent men det är inte prosatexter han ska skriva utan nekrologer, dödsannonser. Det lite udda med tjänsten är att personerna han ska skriva om fortfarande är vid liv. Han skriver deras dödsrunor i förtid. Han får namn och lite utvald personinformation av sin pådrivande redaktör och skriver utifrån det ihop något hedrande eller rent informativt.

Viktors husdjur, den depressiva pingvinen Misha, adopterades när ett närliggande zoo plötsligt annonserade att de inte längre hade råd att ge djuren mat, att man gärna fick komma och hämta ett djur om man ville. Det ville Viktor. Misha har en avgörande roll i boken, han räddar nämligen Viktors liv, på ett lite oväntat sätt.

En dag inser Viktor att dödsannonserna han skrivit publiceras allt oftare, som att han ena dagen fått uppdraget att skriva om en person och nästa dag är personen död. Det hela verkar märkligt. Kan det vara en slump? Han dras längre och längre in i märkligheterna, han är i allra högsta grad insyltad men han vet inte riktigt i vad. Någon har funnit sambandet mellan ett antal personers död och en viss annonsskrivares kunskap om dessa dödsfall. Viktor misstänks ligga bakom alltihop, han är ju den som skrivit så detaljerat om alltsammans.

Ungefär samtidigt blir Misha sjuk och behöver genomgå en operation för att bli fullt frisk, han behöver en hjärttransplantation. Viktor bestämmer sig för att om Misha tillfrisknar så ska han få åka ”hem” till Antarktis. Det ser så pass lovande ut att Viktor organiserar resan och bokar biljetten men det blir inte Misha som åker, det blir  istället Viktor som flyr.

Ja, det är ju jättekonstigt alltihop men lite småputtrigt ändå. En fin ny bekantskap tror jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *