Ett kvinnligt subjekt

Litenprivat

”Tiden är en konstnär. Jag är en stenavklappning – konturen av bergskedja, ingången till en grotta. Innan jag kom till världen fanns tavlan redan där. Medan jag långsamt färdas längs tidens kanal inser jag att också jag är en del av tavlan. Den är i sig själv ett utsnitt ur historien, en avbildning av alla kvinnors liv.”

Nu har jag läst en sån där bok igen, en sån där man gärna citerar ur. Jag har läst ”Privatliv” skriven av Chen Ran. Chen Ran lyckas inte bara förmedla ett kvinnligt subjekts drabbande berättelse om ett mentalt sammanbrott, hon lyckas också konsek

vent avspegla huvudpersonens karaktär genom dennes användning av liknelser och metaforer. Gestalten som framträder, som låter oss förstå delar av sin värld, är en ung kvinna som försöker göra sina erfarenheter begripliga. Hon nedtecknar sina minnen och sin historia utifrån sin sjukjournal.

Här nedan är ett par av alla de liknelser jag markerat i boken. Tänk att förstå sin värld på det här sättet, genom dessa bilder (så jämförelsevis fantasifattig och jämngrå min begreppsvärld tycks vara… hjälp!).

”… han såg rakt fram, men utan att egentligen titta på någon. Det var som om han mycket ivrigt talade med en liten människa inne i sin hjärna.”
”Något hålls nedtryckt, ’som en ballong under vatten’.”
”Så föll de hjälplöst till marken, som bladen på en majskolv.”
”Vartenda ord han sade flög ut över den fullpackade, kaotiska gårdsplanen som en hes ton från en sedan länge tystnad luta.”
”Den heta bröstkorgen tycktes expandera som ett vildsint jätterike i färd med att välkomnande annektera ett mindre grannland.”

Författaren, feministen, Chen Ran har bidragit stort till att det kvinnliga subjektet skrivits in i Kinas litterära historieskrivning. Hon zoomar in den kvinnliga erfarenheten och återspeglar den i sina karaktärer och i deras berättelser. I ”Privatliv” går hon in i flickrummet, in i sängkammaren, badrummet, klassrummet osv, in i de möten som får läsaren att undra ”Skulle det här ha hänt henne om hon var kille?” eller ”Skulle det här vara kontroversiellt om hon istället vore en han?”.

Två favoritteman möts här, dels får jag njuta av att läsa (liksom smaka på) en lyrisk prosa och dels får jag placera denna prosa i en bokhylla där det personliga är politiskt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *