Februari är en kort men räddad månad

12_4_omslag

 

12_4_omslag

Jag har börjat prenumerera på tidskriften Karavan och fick hem mitt första nummer igår. Ännu har jag dock inte börjat bläddra i detta stora (160 sidor!) jubileumsnummer, för jag har nämligen fastnat i innehållsförteckningen, den är underbar! När jag nu har ambitionen att läsa jorden runt (inte utgå ifrån Europa hela tiden) så kommer detta nummer att utgöra en slags bibel. Här jag författarintervjuer och utdrag ur deras essäer, dikter och noveller. Hurra! varför har jag inte upptäckt Karavan tidigare? jo för att jag uteslutande läst 70-tals romaner om sexualpolitikens offer. Ja.
Karavan beskriver sig själva som såhär:

Litterär tidskrift på resa mellan kulturer Från Afrika, Asien och Latinamerika kommer en ny, omvälvande litteratur som är i färd med att förändra världslitteraturen av idag. Karavan sätter sökarsiktet på södra halvklotet och introducerar spännande författarskap från tre kontinenter med skönlitterära texter och bakgrundsartiklar.”

Men, det kommer mera, för jag har även fyndat böcker. En slö och oinspirerad tripp till Stadsmissionen förvandlades plötsligt till en potentiell läsfest!

1360344722501

Jag kom hem med tre nya bekantskaper.

Ana Menendez är en amerikansk författare vars föräldrar är exilkubaner, ”Loving Che” är hennes debutroman. Här följer en ung kvinna upp de få trådar som hennes mor lämnat kvar efter sig när hon flydde från Kuba på 60-talet. I sökandet upptäcks en mystisk låda som visar sig innehålla foton och kärleksbrev. Hennes mor har tydligen haft en passionerad kärleksaffär med Che Guevara! Dottern bestämmer sig för att återvända från Miami till Havanna och pussla ihop sin mors (och kanske hennes egen?) historia.

Sen hittade jag en förträfflig liten bok, jag köpte den egentligen enbart för formatets skull, skriven av den japanska författaren Yoko Ogawa. ”En gåtfull vänskap” verkar vara en riktigt varm historia om möten och vänskap. En ung kvinna arbetar som hemhjälp åt en gammal matematiker. Gubben har drabbats av en hjärnskada sedan han varit med om en bilolycka. Kvinnan har en tioårig son och en vänskap växer fram mellan dessa tre personer. Gubben har svårt att minnas saker, ”För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången”. Ett nytt slags språk uppstår mellan dem utifrån ”talens mysterier”. Boken verkar fin tycker jag. Vi får se.

Mahasweta Devi är ett stor författarnamn i Indien, en betydande författare vars noveller presenteras för svenska läsare i Ordfronts utgåva av novellsamlingen ”Branden i hjärtat”. Såhär har översättaren Birgitta Wallin, skrivit  förordet:

Titeln på denna samling noveller lyder ”Branden i hjärtat”. Det är branden som förtär Indiens fattiga och förtryckta, som äter deras liv. Men det är också upprorets och omvälvningens eld. Den förändring som måste komma.”

Sist men inte inte i något avseende minst, har vi Katarina Frostenson, Svenska Akademiens ledamot nummer 18. Hennes ”Berättelser från dom” har jag inte sprungit på tidigare. Eftersom jag älskar språkporr är hon en favorit. Det faktum att hennes språk ibland är helt obegripligt snärjigt ger mig rysningar. Jag hoppas att denna ”prosa” ska visa sig vara mer lyrisk än narrativ. Och jodå, det verkar vara en relevant önskan, här är ett smakprov:

Han slickade ömt hennes drag, han fuktade gipa och veckvrå. Han såg på henne, och hon såg tillbaks. Han nynnade stumpar i natten.”

Han nynnade stumpar! Underbart. Februari är en kort men räddad månad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *