Felicias smärta

9789185849680_200_felicia-forsvann

Jag läste ut ”Felicia försvann” på bara två timmar. Jag slukade den. Men eftersmaken känns sådär. Smärtan! Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig faktiskt och jag vet inte heller hur stor betydelse det har att boken skapat sådana rubriker, att den hänger ut en offentlig person, att det hela mot slutet handlar om att dotter Felicia Feldt dödförklarar mamma Anna Wahlgren. Det har betydelse för innehållet i boken, ja, men har det betydelse för hur jag mottager texten? Eftersmaken jag känner kommer ifrån det faktum att jag satt och såg Anna Wahlgren försvara sig i en tv-soffa häromsistens. Eftersmaken är unken för att jag tyckte att Wahlgren var unken.

Men vad vet jag? Jag har bara läst dotterns hatfulla och fragmentariska redogörelse för en otrygg barndom och för en hemsk och svår uppväxt i skuggan av sin mamma, ”Sveriges främsta barnuppfostrare”.

Om något av det som Felicia skriver är sant så är det illa nog.

Som sagt, jag har inte kommit fram till vilken betydelse familjetraumat har för min läsning. Jag vill nog läsa denna kvinnas smärta som om den stod utanför offentlighetens ljus. Och jag vill nog inte läsa mamma Wahlgrens desperata försvarstal. Kan jag undkomma den unkna eftersmaken på så vis?

Kan jag komma över detta nu? Oförsonligheten!

(Här finns ett smakprov, om du vill dela min eftersmak: http://www.weylerforlag.se/utdrag/Felicia-forsvann.pdf)

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *