Fyrahundrafemtio!

2

Finfint nummer av Fyrahundrafemtio ute nu. Jag var mycket skeptiskt till det förra, första numret. Kunde inte uppbåda något engagemang eller några förhoppningar. Det skrivs så mycket trams om böcker. Så mycket som inte fyller någon funktion för mig. Jag sneglade inte ens mot förra numret, jag fnös knappt. Men nu, nu är jag helt såld på Fyrahundrafemtio, därför att:

  • Det står ”poetiska cirklar rubbas i Rumänien” på omslaget!
  • Det alltid är intressant att höra vad Yvonne Hirdman har att säga, t.ex. ”Man gnällde, och sedan gjorde man något åt saken. Det är en fin gammal svensk tradition hos vänstern såväl som hos feministerna: att belysa och beskriva ett elände med ett slags förvissning om att det är en del av lösningen. Orden och utredningarna har spelat stor roll för jämställdhetspolitiken. Jag tror inte att det skulle ha rullat på mot den här utvecklingen utan tjat.”
  • På sidan 23 tipsas det om fem glömda poeter, fyra av dem är kvinnor. En av dem är Margareta Renberg. Jag har nu redan klickat hem ”Tröst för ett tigerhjärta”.
  • Det hintas att Haruki Murakamis senaste kvinnosyn/roman även den är full av bröst. Bra, då vet jag det.
  • Jag läser intervjun med Val McDermid och inser att jag nog vill prova på att läsa en våldsam kriminalroman. Det ligger någonting i det hon säger när hon säger att: ”Ja, det finns de som har synpunkter på att kvinnor skriver om våld. Av någon anledning så förväntas vi inte göra det. Vi förväntas vara känsliga människor som hellre skriver om barn och relationer och familjer. Men jag tycker att vi är exakt de som ska skriva om det här, för i huvudsak är det vi som är offren.”
  • Det är en puttrig detalj att Stig Larsson (ja, med i) ofta recenserar med mat i munnen.
  • Det är en asrolig detalj att det finns flera litterära trådar på flashback (varför har inte jag kommit på idén att skriva om detta) t.ex. tråden ”Supa och läsa samtidigt?” eller ”Att läsa på en buss, reflektion!”
  • Det är intressant kuriosa att läsa om omslagsbilden till ”Mig äger ingen”. Tänk om den fått det omslag som det var tänkt från början att den skulle ha? Herre gud!

Ja, vilken kväll det blev. Det finns hopp, det går att producera ett bokmagasin som är intellektuellt och puttrigt på samma gång utan att låta det övergå till livstilsreklam och utan att klä det i en massa bjäffs.

OmslagNr2www

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *