Georgien berättar

georgien

georgien

I Tranans berättarserie har nu turen kommit till Georgien. Jag har umgåtts med boken under dagen idag och läst hälften av de fjorton novellerna.  Jag läser inte ofta noveller, det är någonting med kortheten som gör mig förvirrad. När jag väl lärt känna tonen och karaktären, ja, då är det slut och jag känner mig något vis lurad. Och lite ensam. Men dessa noveller är liksom precis lagom, som fönster som öppnats på vid gavel för att skapa korsdrag, när lägenheten är genomblåst, ja då stängs fönstret. Och det känns bra.

Titelnovellen ”Goris fästning”, skriven av Irma Tavelidze, handlar om en tio årig pojke och hans tappra försök till dikttolkning. Han ska lära sig att deklamera en dikt men först måste han lära sig att förstå dikten. Men pojken kan inte relatera till magisterns förklaringar, han kan inte förstå det sovjetiska temat och inte heller koderna i språket. Magistern stelnar till.

Novellen ”Författare” av Guram Megrelishvili är min favorit såhär långt. Den är lite absurd och innehållet är en slags redogörelse för hur en ung man med författarambitioner börjar tjäna stora pengar på att få smisk av en gammal gubbe. Det är av största vikt för gubben att det är en författare han plågar. De resonerar sig fram till hur många slag han kan tänkas tåla och så sätter de igång. Vad gör man inte för konsten?

Antologins förord är skrivet av Anina Tepnadze och ger en god översikt av Georgisk litteraturhistoria, hon har dock valt att låta antologin belysa den samtida novellkonsten i Georgien. Nedanstående stycke är så perfekt sammanfattande att jag väljer att citera alltihop:

Det finns några väsentliga särdrag som skiljer den sovjetiska litteraturen från den samtida: Författare av den nya generationen är mindre känsliga för politiken, deras författarskap är mestadels orienterade mot mänskliga universella problem; Noveller, som är skrivna under de senaste åren, präglas av en obehindrad kontakt med den demokratiska världen; Idag är det nästan lika många kvinnor som skriver modern prosa som män, till skillnad från sovjettiden då det nästan inte fanns kvinnliga författare; Författare börjar skriva och komma ut på arenan betydligt tidigare, vilket gör att begreppet ”ung författare” har återfått sin ursprungliga betydelse. Under sovjettiden ansågs alla författare under 40 år som unga; Ämnena som det skrivs om är numera betydligt mer omväxlande och originella, de litterära experimenten är betydligt mer vågade.”

Här är flera titlar ur Tranans berättarserie, förkovra dig!

  • Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar
  • Schweiz berättar: Sensommarmöten
  • Polen berättar: Navelsträngen i jorden
  • Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke
  • Brasilien berättar: Ljud av steg
  • Sydafrika berättar: En stereo i Soweto
  • Kina berättar: Solskenet i munnen
  • Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen
  • Moçambique berättar: Kärlekens ärr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *