”Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen”

Detta är en kroppslig bok. Kroppslig, köttig erfarenhet. En text utifrån de märken som lämnats på kroppen och utifrån den hudlöshet som på något märkligt sätt existerar parallellt med ärren.

Vår huvudkaraktär är en ung man, en pojke, lite äldre. Han stretar med sitt kött och med sin sexualitet. Hans kärlek till en äldre man, Ridläraren, är masochistisk och hemlig. Jag vet inte om det är homosexualiteten som är hemlig eller det fula i att bli, till synes, utnyttjad av en vuxen och att njuta av det. Jag vet inte om det är kärlek eller desperation. Han skär sig på kroppen. Han markerar sig själv men vet inte vem han är. Han manipulerar sig själv. Könet bultar hela tiden. Han är ett luder, för ridläraren skull. Kroppsligheten är fakta och känslor är hudlöshet och går inte att ta på, när man fångat känslan är den försvunnen.

Jag vet inte riktigt vad det är jag läst. Om det inte vore för bokens stilistiska upprepningar skulle jag veta ännu mindre om vad jag läst. Om det inte vore för bokens snygga ihopknytandeavsäckenavslut skulle jag veta ännu lite mindre. Men den funkar. Otäckt.

Jag fattar först ingenting och sen lite mindre men nu kanske lite mer. Boken växer. Inte minst nu sedan jag förstått att den är intertextuell med Duras ”Älskaren” och med Sylvia Plath, m.fl.

I en intervju säger författaren Bjørn Rasmussen så här om Duras ”Älskaren”:

”Jag började stjäla rader och meningar ur den och skriva vidare på dem utifrån mina egna kroppsliga erfarenheter, kanske för att internalisera de lånta fjädrar jag smyckade min text med, kanske för att jag skämdes över min stöld. Denna strukturella kannibalism tog form och förgrenade sig på många plan.”

Och jag skäms över att jag inte läst ett ord av Duras.

Här är ett litet utdrag ur ”Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen”, för språkets skull:

”Jag är en snuskig känslolekamen, en fågels flaxande. Jag är ett litet russin på en vis herres skrivbord vid sidan om dennes pung, dennes nycklar. Jag är en blödande mage, jag är ett blötdjur som en val har slukat. Jag är en åldringsbaby, en pojkfitta, ett praktfullt hölje, jag är ljuden i ögonen om natten, jag bränner mig blind, det finns inget att göra, jag har ingen egendomsrätt över min kropp.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *