I killed Scheherazade

joumana haddad

Joumana Haddad är poet, journalist, översättare och aktiv feminist, född 1970 i Libanon. Hon är sedan 2008 utgivare för kulturmagsinet Jasad (betyder kropp på arabiska). Jasad ges ut i många länder och behandlar ämnen som har kommit att ses som tabubelagda i de arabisktalande delarna av världen. Den har kallats pornografisk och fått mycket kritik i hemlandet Libanon, detta trots att Libanon som land tillåter porr och tidningen alltså får ges ut där lagligt. I en intervju i The Guardian beskriver Joumana Haddad tidningen som artistisk och kulturell, som ett återgående till något autentiskt, till kroppen. Hon säger att mycket av det som ingår in den arabiska litteraturen skulle fått Markis de Sade att rådna. Hon menar också att religiösa krafter på många sätt ”bestulit” det arabiska språket och därigenom har tabun skapats och kroppen liksom beslöjats. Magasinet Jasad skiter i allt det där och Haddad vet hur motsägelsefull världen är, hon vet att där sexualitet är tabu att skriva om, därifrån kommer också de mest fantastiska och erotiska berättelserna i litteraturhistorien och hon vet att i länder där kvinnokroppen beslöjas och döljs, ja där ges ett magasin som Jasad ut. Häri ligger själva poängen, i kontrasterna. Joumana Haddad är måhända också lika hyllad som hon är förföljd.

Hon är tyvärr inte översatt till svenska ännu men vill man och kan man så finns dessa titlar att tillgå på engelska:

  • Invitation to a Secret Feast, poetry, 2008, Tupelo Press, Vermont, USA.
  • Madinah, city stories from the Middle East, anthology, 2008, “Comma Press”, Manchester, UK
  • I Killed Scheherazade, Essay, 2010, “Saqi Books”, London, UK. The book has been translated to French, Italian, Spanish, Danish, Portuguese, German, Dutch, Croatian, Norwegian, Romanian and Arabic.
  • Superman is an Arab, Essay, 2012, “Westbourne Press”, London, UK.

Jag har nyss läst ut “I killed Scheherazade: Confessions of an angry Arab woman”, som är Haddads personliga identitetsuppgörelse. Rakt på sak redogör hon för både sina egna och för västerlänningars uppfattning om henne som arabisk kvinna. Hon plockar isär och sätter ihop. Hon nyanserar och förklarar att den förhärskande bilden av den arabiska kvinnan i och för sig inte är felaktig men att den är ofullständig.

i killedHaddad skapar inledningsvis, lite effektsökande, ett ”jag och ni” perspektiv. Jag ryggar först tillbaka lite och rynkar mina ögonbryn så som jag alltid gör när någon vill lägga orden i mun på mig. Hon berättar för mig vilken uppfattning jag har om arabiska kvinnor och hon vill punktera den uppfattningen. Det är provocerande att läsa en text som så starkt förkastar homogenisering och generalisering samtidigt som den inleder med ”Dear Westerner”. Jag köper dock upplägget, för det känns mest som ett retoriskt knep för att fånga mig som läsare och jag plöjde också boken på bara ett fåtal timmar! Effektsökande och effektivt, att bygga upp en motsättning för att sedan bryta ner den, kapitel för kapitel. Till sist är vi alla på samma sida,

”So do you think you know me by now, having patiently finished this book? Do you think you can corner me in a specific category, having read this testimony? Think again, because I have drastically changed while you were reading. And so have you. “Nothing is what it seems”, wrote Franz Kafka. It’s about time all of us, Arabs and non-Arabs, East and West, started believing him.”

Nedanstående citat är en förklaring till bokens titel. Titeln är en feministisk aktion, ett emancipatoriskt tillrättaläggande. De flesta känner säkert till sagan Tusen och natt, känner kanske till upplägget med kungen som gifter sig med och avrättar kvinnor på löpande band. Han har en gång blivit sviken och bestämmer sig för att avrätta sina fruar innan de hinner vara honom otrogna. När Scheherazade blir utvald och skickad till kungen har hon dock en plan. Hon berättar en saga för honom varje natt och sagorna går in varandra och är så välkomponerade att kungen bara vill höra fler och fler. I tusen och en nätter låter kungen henne fortsätta berätta. Hennes avrättning skjuts hela tiden framåt och det är hennes slughet som alltså hennes räddning undan döden. Citat nedan får avsluta det här inlägget och jag hoppas att det kanske kan inspirera lite? Det är nyttigt med dekonstruktion och ibland måste man faktiskt ta i lite extra.

“Obviously, the poor lady did what she had to do. I am not judging her for that. I fact, I might have very well done the same, had I been in her delicate position. I’ve just had enough of people (especially in the West, but in the Arab world as well) turning her into a heroin, the symbol of Arab cultural female opposition and struggle against men’s injustice, cruelty and discrimination. She’s just a sweet gal with a huge imagination and good negotiation skills. Things simply needed to be put into their right perspective. Thus, I killed her.”

 

2 thoughts on “I killed Scheherazade

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *