Jag uppskattar inte ”debatter”

Nej, jag uppskattar inte debatter längre. Debatter på teve är alldeles för manus/programtidsbundna och debatter på nätet är alldeles för öppna, utan moderation.

Jag uppskattar inte debatter längre, jag räds dem och vad de lockar fram hos människor. Kanske framförallt förvånas jag över min egen ”intolerans” mot vad jag menar är idiotiska debattinlägg författade av idioter. Jag är ledsen men jag kan inte formulera min avsky/”intolerans” på annat sätt än just så här pubertalt. Folk är idioter och jag vill inte ta del av deras åsikter, jag tycker inte att de åsikterna är värda min uppmärksamhet. De har fel.

De senaste dagarna har svenska dagbladet publicerat flera intressanta artiklar på temat ”Mannen under omgörning”, ett tema jag som genusvetare och jämställdhetsivrare faktiskt intresserat mig för extra mycket. Artiklarna är givetvis av varierande kvalitet men är överlag intresseväckande (min åsikt).

Jag läser inte papperstidningar längre. Därför får jag dras med att exponeras för ”kommentarer” som läsare lämnat på artiklarna. Det är i dessa kommentarer jag ser idioter ta sig ton, de är dessa idioter som gör att jag knappt ens orkar ta del av dagstidningars nätupplagor. Och ja, jag vet att man kan ”låta bli att läsa kommentarerna” men hey, nu är det redan för sent.

Nedan, en samling av kommentarer jag läst i veckan. Suck. Givetvis är kommentarerna off topic och på en heeeeelt annan nivå än artikeln som föranledde själva kommentaren…

”Jag har aldrig känt något för hemmet, har inget sug efter barn // Tror inte en sekund på dessa ord. Så säger kvinnor alltid i början, men sen blir det ett javla tjat!  det vet många män som har en flickvän efter 30.”

”Ursäkta men jag tror inte på ett ord du skriver, din dotter ”blir till sig av motorer” det låter så tillrättalagt att man värjer sig. Så fungerar det inte. Jag tror du är en 30-årig tokfeminist som försöker göra ett trollinlägg i debatten. Du har förmodligen inga barn. Du vill bara försvara genusvansinnet.

”Om ett fullständigt neutralt förhållningssätt gentemot traditionellt könsuppdelade intressen kräver så mycket utbildning, kontroll och energi, kan det i så fall vara ett tecken på att det kanske är… onaturligt? Att könsrollerna finns där av en, hemska tanke, biologisk orsak?”

”Snälla feminister, ni får gärna experimentera med era egna barn och göra om deras genus, men låt bli mitt barn! Att utsätta barnen för genuspedagogik där feminister har tolkningsföreträde och talar om vad som är bra respektive dåligt, bör klassas som psykisk misshandel.”

”Ännu en artikel författad med mål att ha en diskussion om något som inte behöver diskuteras. Detta i syfte att vidimera genustänkandet och genuspedagogerna, så att de kan ta ännu större plats vid köttgrytorna.”

”Tycker det är intressant att kvinnan vill vara jämställd, men fortfarande få stolen utdragen och dörren öppnad för sig… (så kallat karlagöra)”

Någonstans inom mig pirrar det alltid till (nej, inte i fittan) när jämställdhet diskuteras, jag inbillar mig att diskussion leder till något (Hej diskurs!), men just nu drivs jag liksom bort från denna tanke. Jag isolerar mig hellre med mina tankar om jämlikhet, med MIN feminism, jag vet vad jag tycker och vad jag anser är rätt och rättvist. Det får räcka för nu, för mig. Jag är inte beredd att ge mig in i någon ”debatt” om ”debatten” ska se ut som ovanstående. Jag skulle kunna fortsätta citera. Men jag vill inte läsa mer.

Icke!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *