Julian Barnes och glosorna

talking-it-over

Jo, alltså jag läser ju gärna på engelska men…. Jag vet knappt vad jag ska saga om detta:

Then we went in to face this perfectly oleaginous and crepuscular little registrar. A flour-bomb of dandruff on his shoulders. The show went off as well as these things do. The ring glittered on its damson pouffe like some intra-uterine device. Stuart bellowed his words as if answering a court-martial and failure to enunciate perfectly at top volume would earn him a few more years in the glasshouse. Poor Gillie could scarcely vocalize her responses. I think she was crying, but adjudged it vulgar to peer. Afterwards we went outside and took photographs. Stuart was looking particularly smug, I thought. He is my oldest friend, and it was his wedding, but he was looking mogadonic with self-satisfaction, so I purloined the camera and announced that what the wedding album needed were a few art shots.”

Låt mig göra en kort gloslista:

  • Oleaginous – Oljig, Oljehaltig.
  • Crepuscular – kommer från latinets ord för skymning, en zoologisk term.
  • Damson – en lila kulör, eller ett krikon…
  • Pouffe – Puff, kudde.
  • Intra-uterine device – Spiral (preventivmedel)
  • Adjudged it vulgar to peer – tilldömde det vulgärt att kika.
  • Mogadonic – Mogadon är ett lugnande, muskelavslappnande läkemedel, tveksamt om adjektivet egentligen existerar.
  • Purloined – Snatta

Så, vad har vi här? Jo, vi har ett utdrag ur en roman som heter ”Talking it over” skriven av Julian Barnes utgiven 1991, den finns inte i svensk översättning vad jag vet och det mycket brittiska exemplar jag nu kommit över hittade jag på jobbet. Boken låg och väntade på mig, på ett bord, bara så, gratis, bara ta. Boken ska visst vara ett triangeldrama. Oliver, Stuart och Gillian berättar i tur ordning sina historier för läsaren. Läsaren är den fjärde, tysta, karaktären i boken, läsaren lyssnar och begrundar. Ovanstående, mycket märkliga, citat är hämtat ur ett av Olivers avsnitt där han berättar om Stuart och Gillians bröllop. Samma stycke har bara några sidor innan beskrivit av Stuart och hans språk skiljer sig avsevärt ifrån vännen Olivers (Stuarts stycke begrep jag).

Man får alltså förstå att Oliver inte tyckte att denna vigsel var särskilt förnämlig och man ska också i och med detta förstå sig på något av hans karaktär. Han låter sig inte imponeras så lätt! Författaren har ansträngt sig för att få de tre att låta olika, att få dem egna (kanske är det Julian Barnes signum tillochmed? det vet jag inte). Stuart beskrev i sin version hur vigselringen, som vilade på en plommonfärgad kudde, glittrade ända tills det var tid för honom att sätta ringen på sin blivande frus hand. Men Oliver beskriver alltså detta lite annorlunda och ringen liknar han vid en spiral, alltså som något som ska föras upp. Vigselförrättaren är i Olivers version närmast ett odjur, ett oljigt något som kommer fram i skymningen? Att bruden gråter glädjetårar antar han lite lätt, att verkligen se efter tänker han inte göra för det vore vulgärt. När vigseln är över tycker Oliver att Stuart ser självbelåten ut, han ser tydligen ut som om han tagit lugnande medel och Oliver väljer då att snatta kameran ifrån honom och bestämmer sig för att ta lite artistiska bilder till bröllopsalbumet.

Vilken typ! Vilket språk! Orka! Ska jag verkligen orka läsa vidare? Är jag verkligen intresserad av att veta hur det går? ska den där Oliver fortsätta prata med nästintill omöjliga glosor? Kanske om jag försöker föreställa mig den där Oliver som en stilig men dryg Mr Darcy att det kan gå an. Alltså om Oliver får se ut som Colin Firth. Ja, det kan gå.

Vi får se.

mr-darcy

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *