Julio Cortázar

juliocortazar

Det är lustigt hur saker buntar ihop sig ibland! För ett par dagar sen visste jag inte vem Julio Cortázar var, idag har jag alla möjligheter att ta reda på det. Jag köpte en av hans böcker och en dag senare pryder han omslaget av det senaste numret av Karavan. Bekräftelse.
Född i Belgien av argentinska föräldrar, uppvuxen i Buenos Aires. Sina sista trettio nånting år levde han i Paris. Novellist av rang, ca 15 år yngre än landsmannen Borges och uppenbart influerad den ”magiska realismen”. Han vrider och vänder på formerna för en berättelse, erbjuder inte nödvändigtvis en början, en mitt och ett slut. Det finns ingen kronologi.
I den bok jag nyss köpt, ”Kronoper & Famer”, är inledningen ett bra exempel på hur Cortázar mjukar upp sin läsare lite, som förberedelse för vad som komma skall och för hur man bör närma sig det:

”Hålla en tesked mellan fingrarna och känna dess metalliska puls, dess misstänkta varning. Hur smärtsamt är det inte att förneka en tesked, förneka en dörr, förneka allt det som vanan lätt berör tills det får en tillfredsställande mjukhet. Det är så mycket lättare att acceptera skedens enkla begäran, att använda den till att röra om i kaffet.”

Att förneka en tesked! Jag vågar knappt föreställa mig vad konsekvenserna skulle bli! Nej, precis, för jag är så van vid en stabil tillvaro att jag inte kan se bortom den. Men hur stabil är tillvaron egentligen och vad kan rubba den? Abstraktioner, undantag, osannolikheter.
Kronoper & Famer är en samling historier, en del är intruktioner, andra berättar om Abstraktionens möjligheter, en annan berättar helt kort om den oönskade kamelen. Men där finns också tre grupper av ”folk”, Kronoperna, Famerna och Esperanserna. Sistnämnda är ganska enkla av sig, lite trista och kanske lite dumma. Famerna är konservativa och har ordning och reda, de är motsatsen till Kronoperna som är känsliga, okonventionella och lite naiva. Men varför berättas deras små korta historier? Jag tror inte att man ska leta ihjäl sig efter svar på den frågan, jag tror inte att just denna bok är ett uttryck för människosyn eller liknande. Den är nog bara väldigt rar och bisarr men samtidigt begrundande.

Cortázar mest kända roman är ”Hoppa Hage”, det sägs vara en kärleksroman där föremålet för huvudpersonens kärlek försvinner spårlöst in i ett det parisiska femtiotalet. Här har Cortázar lämnat bokens slut till läsaren, antingen slutar man där det står att boken tar slut, eller så fortsätter man enligt ett visst mönster. Man kan alltså välja att hoppa hage i boken, fram och tillbaka, åt sidan och så vidare.
I senaste numret av Karavan skriver svenska översättaren Karin Sjöstrand om sin relation till Cortázar och hur det är att läsa honom:

”Novellerna och historierna är aldrig raka berättelser som börjar och slutar förväntat. Någonstans vänder de och viker av åt ett annat håll, eller åt flera håll, med ny infallsvinkel, i en ny tid, på en ny plats. Det är fantastiskt, mångtydigt och lockande obegripligt. Var gränserna går är omöjligt att urskilja. Allt kan hända och det är inget konstigt med det.”

Modernista har ganska nyligen återutgett Cortázar och smakprov hittas här: http://www.smakprov.se/s%C3%B6k/f%C3%B6rfattare/julio-cort%C3%A1zar

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *