Kvinnans villkorliga frigivning

Eva Mobergs essä ”Kvinnans villkorliga frigivning” publicerades 1961. Där formulerade hon problematiken i kvinnans ”dubbla roller”. Tanken var att peka på hur kvinnan dels förväntas vara den traditionella modern och dels den arbetande moderna kvinnan med egen inkomst. Kvinnan måste behärska båda dessa epitet. Hon får lön för sitt yrkesarbetande men inte för det arbete hon utför i hemmet.

Varsågoda, ta för er av arbetsmarknaden, ge er ut utanför hemmets väggar, kom ut i den offentliga, ”riktiga” världen, ta för er! Ingenting håller er tillbaka nu tjejer!
Vad blir det för mat? Barnet har snor i näsan och bajs i blöjan. Min skjorta måste strykas. Hyllan är dammig, fönstret är smutsiga. Mattorna måste ruskas. Det har gått hål i mina sockor…

Eva Moberg gjorde klart att män och kvinnor har en enda roll, den att vara människor. Att ta väl hand om sina barn är en ”mänsklig och moralisk angelägenhet”, inte något biologiskt eller alls könsbundet. Man kan släppa in kvinnorna i offentligheten och in på arbetsmarknaden, men så länge kvinnor är bundna till föreställningen om att hemmet och barnen är kvinnans ansvar så blir hon aldrig fri. För mig som läste Moberg som relativt ung tjej innebar detta ett uppvaknande. Jag insåg att det krävs mer av det feministiska projektet än att bara skrika och skräna och vara ”otjejig”. Det krävs också en insikt om och en förståelse för att det personliga frigörelseprojektet endast är ”villkorligt”…

Du får hålla på så där, du får vara okvinnlig och lite manhaftig, ibland, men bara om du kan lova att ta hela föräldraledigheten själv. Bara om du för alltid ser till att det finns mjölk i kylskåpet. Du får jobba och tjäna pengar, bara du också ser till att ha bokat tvättstugan. Skickat ut alla julkorten, ringt farmor på födelsedagen, varit på föräldramöte, kommit ihåg att avbeställa tidningen inför semestern…
”Kvinnans villkorliga frigivning” gav min unga flickrumsfeminism ett visst djup där jag annars hade nöjt mig med att bara skräna och vara besvärlig på stan. Nu har Eva Moberg gått bort. Men texten lever vidare och är inte bara en nyckeltext och en feministisk klassiker, den är också högst aktuell. Läs den här!

eva-moberg_752821c

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *