Läst i sommar

En bön för de stulna” är en roman som utspelar sig i Mexico, i avbefolkade bergsbyar där endast kvinnor och barn bor kvar, där män är kidnappare och knarksmugglare. I Guerrero måste flickorna gömmas så fort en bil skymtas på vägen, livet här innebär olika strategier för att undkomma att bli bortrövad, stulen. Romanen är resultatet av flera års intervjuer som författaren Jennifer Clement samlat på sig i Mexico. Historierna hämtar alltså sina ibland oförglömliga detaljer ifrån verkligheten. För mig är detta en helt ny sida av den ganska slitna bilden av knarksmuggling och kartellbildning i Sydamerika.

en-bon-for-de-stulna

”Jag behöver kanske slå ut dina tänder, sa mamma. När jag blev äldre gnuggade jag gul och svart tusch på den vita emaljen så att tänderna såg ruttna ut. Det finns inget som är mer motbjudande än en snuskig mun, sa mamma.
Det var Paulas mamma som kom på idén att gräva groparna. Hon bodde mitt emot oss i ett eget litet hus och hade en bit mark med papayaträd. Min mamma sa att delstaten Guerrero höll på att bli som ett kaninbo fullt av hålor där små flickor låg och tryckte överallt. När någon hörde en stadsjeep närma sig, eller såg en svart prick i fjärran, eller två eller tre svarta prickar, sprang alla flickor till sina hålor.”

Hägern” skriven av kanadensiska författaren Lise Tremblay är lika fin på insidan som den är vackert formgiven på utsidan. Jag köpte den endast för att jag gillade formatet så mycket (svårt att återge på bild, du måste hålla den i handen för att förstå!) och blev ju därför mycket glatt överraskad när innehållet visade sig var något alldeles extra. Detta är ytterligare en bok som behandlar avbefolkning, som berättar om dem som blivit kvar. Det är fem noveller (eller lite fristående kapitel) som i ett skönt lite lunkande tempo alla berättar historier om en namnlös, men inte händelselös, by någonstans i Quebec. Boken är liten och tunn, går att läsa på ett kick. Så gör det. Tänkt dig miljöerna från filmen Fargo och så tänker du på tillbakadragna och lite hemliga människor från Stephen Kings Maine, tänk dig det på valfri lite sävlig dialekt.

hägernJag har också hunnit med att helt nollställa hjärnan med lite lättläst. ”Den hand som först höll min” är en något deppig roman skriven av irländskan Maggie O’Farrell. Hon har uppmärksammats för sin ”Sommaren utan regn ” som gavs ut förra året men av nån anledning valde jag att läsa hennes förra roman istället. Det är en historia om två kvinnor i London, den ena lever sitt unga liv i konstkretsar på sextiotalet, den andra lever förort i nutid och kämpar med att återhämta sig efter en mycket dramatisk förlossning. Deras till synes helt olika levnadsbanor vävs ihop och deras historier kompletterar plötsligt varandras. Jag kan inte avslöja hur och jag tycker inte att någon ska behöver ta reda på det. Detta är 400 sidor som man kan strunta i. Vill man ha feelgood på semestern finns det säkert annat på hyllan.

den-hand-som-forst-holl-min

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *