Meningar om skrivande

IMG_0118

”The difficulty of writing isn’t a sign of failure. It’s simply the nature of the work itself.” – Verlyn Klinkenborg.

IMG_0120

Jag samlar på böcker om skrivande. Samlar på skrivandets praktik. Det finns lika många sätt att skriva och tänka kring skrivande som det finns skrivande människor. Fler.
Jag återkommer ofta till Verlyn Klinkenborgs ”Several short sentences about writing”. Det är en sympatiskt liten bok som fungerar lite så som en handledare borde fungera, den ger dig feedback på det du skrivit och den kommer med nya infallsvinklar och visar dig nya sätt att tänka kring text och producerandet av text. Kanske funkar den allra bäst om du faktisk har en text framför dig som behöver bearbetas. Fast det spelar nog egentligen ingen roll hur ”långt” man kommit i skrivandet, boken är lika värdefull för den som inte kommit längre än till tankestadiet eller ens dit…

Det är en sån där bok man bara kan slå upp och hitta något i. Det finns inget fram och inget bak. Bara massor av tänkvärdheter, sånt man vill citera, one liners. Här är en sådan mening, som man kan umgås med ett tag:

Language writhes with urgency to be saying something. Your job is to understand and control that urgency.”

Lite klurigt. Språket som en kringelikrokande daggmask, gör något med mig! använd mig innan jag vänt ut och in på mig själv! Och så författaren som mellan tummen och pekfingret håller upp denna rörelse, denna mask, för att syna den och begripa hur sjutton man ska få den att lugna ner sig.

Och den här tycker jag om också, lite mer på detaljnivå, när kommer till korrläsning t.ex.

The habit of noticing choices, noticing that every sentence might be otherwise but isn’t.”

För visst är det så, och visst är det också så att meningar inte uppstår ur tomma intet, de placeras ut och är, eller borde vara, resultat av medvetna val. Det skrivna skulle kunna vara formulerat annorlunda men är inte det.

Idag slog jag upp den här sidan, kanske omedvetet, för att jag vet att det är här jag står och stampar:

IMG_0118Kontentan av uppslaget är att det inte finns några ”rätt” sätt att skriva på, det finns inga krav som måste uppfyllas eller medel som behöver innehas, allt man behöver för att skriva är ett huvud. Typ. Men likt förbannat söker jag mig till de romantiska föreställningarna om att skrivandet måste ”gå till” på ett särskilt sätt, det måste omhuldas av en kreativitetens rekvisita och det måste särskiljas från vardagliga praktiker som att skriva ett mail eller en inköpslista. Det ska göras svårare och större än vad det är. Även om resultatet av ett sådant romantiskt skrivande kan vara skitbra är det ju en mycket omständlig procedur! Ett krokben från det egna benet för det egna benet. Slugt. Mycket slugt.

Boken är min kompis, vi skrattar igenkännande åt varandras fånigheter… Jag tycker att listan han skapat är fantastisk rolig och jag har strukit under de punkter jag själv känner mig träffad av: En ny skrivbok (olinjerad!), en kopp kaffe i väl vald kopp (måste vara en god och författarmässig kopp, vad nu det är), eller nån form av alkohol (jag vill helst vara lite salongs), och sist men inte minst måste jag vara ensam (helst isolerad).  Men som Klinkenborg så riktigt skriver är det i slutändan denna rekvisita som hindrar en från själva skrivandet. För skulle någon av dessa punkter saknas, ja då blir det en undanflykt. Min kopp står i diskmaskinen, så jag kan inte författa. Men nej, man behöver inte särskilda förhållanden för att kunna skriva, man behöver bara sitt huvud.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *