Mo Yan

Det fina med litteraturpriset är ofta(st) att det belyser (för den gemene läsaren) helt nya författarskap. Som alltid är det ju sen så att oavsett vem som får priset är media alltid snabba med att skriva om än det ena än det andra. I Mo Yans fall handlar kontroversen om hans politiska engagemang. Föga förvånande eftersom vi alltid är så snabba med att i samma andetag som vi nämner Kina också vill inflika att: menkinaärjuettskjuktodemokratisktlandochdeäterdessutomhundar. Huruvida gemene man sen faktiskt läser författaren eller inte verkar höra ihop ganska bra med vad media ”rapporterat” (detta är min helt okvalificerade gissning). Kanske är det så att det bara är vi nördar som kommer att lägga detta författarnamn på minnet. Kanske tar vi också en tårtbit i TP just för att vi memorerat namnet. Tjoho.

Just för att Kina är ett land som systematiskt förtrycker sina medborgare på olika sätt, medan hela världen ser på, tycker jag att det ska bli en intressant läsning att få ta del av Mo Yans inifrånberättelser.

Eftersom jag ännu inte läst ett enda ord av Mo Yan kan jag svårligen bilda mig en uppfattning om hans verk MEN tillåt mig att oförstående rynka på ögonbrynen inför denna titel:

”Big breasts and wide hips”. Det står klart för mig att boken måste läsas. För att 1) jag i värsta fall ska kunna bagatellisera hela författarskapet eller för att 2) i bästa fall få en inblick i kinesiska kvinnors utsatta vardag i ett av världens strängaste patriarkat.

Vad kan en bok med den titeln innehålla? Är titeln medvetet provocerande eller är den helt enkelt vad som utgör bokens väsentliga innehåll och sak? Är det nån slags allegori?

Ja, en slags allegori.

Jag hittade en lång och mycket utförlig recension av boken där det framgår att den är ett försök till att omformulera Kinas många gånger tragiska historia. Något Mo Yan också fått mycket kritik för av ”partiet”. Mo Yan använder tydligen ett ganska stort mått av både ironi och svart humor i sitt berättande, hans karaktärer är också mycket skruvade och groteska (Peter Englund drog tex en parallell till Rabelais). De stora brösten ska tänkas vara det som på något sätt är livgivande för nationen/kulturen/historien och de breda höfterna står då för själva födandet av nationen/kulturen/historien. Som jag har förstått det. Recensionen jag hittat säger i alla fall såhär:

”As one moves from chapter to chapter, one unmistakably has the sense that Big Breasts and Wide Hips is an exploration not only of sexual impotence and problematic sexuality, but also correlates these themes with an imputed failure of self-making and nation-building.”

Vi säger alltså att brösten är ”livgivande” och så tittar vi på vad huvudpersonen, Jintong, har för relation till dessa bröst:

“This spoiled and vulnerable son, who breast feeds well into childhood, has been incapable of severing himself from his instinctual attachment to the breasts of his mother, his sisters, and his wife. As erotic and at times sleazy as the protagonist’s breast mania seems, this trope of the female breast becomes increasingly grotesque and bizarre, taking on larger implications and ironies as the plot proceeds through the historical events of the second half of the twentieth century.”

Hans ofredanden och sjukliga besatthet av bröst följer Kinas historia linjärt. Efter Maos död infördes en särpräglad form av marknadsekonomi i landet och detta medförde en viss ekonomisk hets. Vad gör då Jintong? Jo han blir nån slags chef över en behåbutik. Butiken ägs av Jintongs kusin och denne kusin är ute efter att utnyttja Jintongs tuttexpertis.

Jag vet inte vad jag ska tro riktigt. Det låter intressant dock! Som ett ”magiskt realistiskt” förlöjligande av Kinas försök att skapa sig en identitet. Som ett försök att bygga en magnifik nation på fåniga och förtryckande grunder.

Litteraturmagazinet skriver såhär om boken: ”Med den kvinnliga kroppen som metafor berättar Mo Yan om kvinnorna i ett land som till största delen domineras av männen.” frågan jag ställer mig är huruvida dessa kvinnor, vars kroppar utgör en metafor, är subjekt eller inte. Andra skriverier online ställer sig tveksamma till en ”feministisk” läsning av boken. Man är överens om att boken är subversiv men inte mer än så. Skildring av ett patriarkat är det definitivt och med kinesiska mått mätt är det inte lite sagt, jag tror att Mo Yan vill synliggöra (om inte också problematisera) detta.

Hans senaste bok ”Frog” tar upp tvångssteriliseringar och tvångsaborter, en realitet för kvinnor i Kina till följd av landets stränga ”familjeplaneringspolitik”. Det du.

Jag tänker gilla Mo Yan. Och jag hejar på Tranan!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *