My Sister, My Love

mysister

Jag läste någonstans att om man vill ha en ingång till Joyce Carol Oates så ska man börja med ”My Sister, My Love”/”Älskade syster” (2008). Så det gjorde jag. Äntligen kan jag sälla mig till dem som dyrkar JCO, hennes precisa sätt att skildra det där som händer bakom stängda dörrar, bakom kulisserna, i någons inre. Det är obehaglig läsning som får mig att hålla andan ibland.

Den 25 December 1996 mördades JonBenét Ramsey, i sitt hem, sex år gammal. Hon blir kidnappad men hittas ett par timmar senare, fastbunden I källaren, död. Fallet har fått mycket medial uppmärksamhet och har ofta fokuserat på att den lilla flickan var en “pageant girl”, en liten skönhetsdrottning. Förutfattade meningar om skönhetstävlingar för barn, om vem som egentligen ligger bakom ett sådant intresse, bidrar till det otäcka med fallet. Det finns något så onaturligt och tvingat med den typen av tävlingar, med den typen av exploatering.

“Älskade syster” är fiktiv men bygger på detta mordfall. Det är flickans bror Skyler som nio år senare berättar historien om sin familj. En vansinnigt dysfunktionell familj. Prydligt och mycket tillrättalagt utifrån sett men så djupt störd att barnens uppväxt inte kan liknas vid annat än en psykisk terror. En mer eller mindre galen mor och en frånvarande, vänstrande och kravställande far. Skyler själv är introvert och instabil, någon som aldrig kommer att passa in någonstans. Redan som barn tar han ett helt apotek av mediciner och han går i all tänkbar terapi. Man vet att mordet har begåtts och man vet att mördaren är okänd och ju längre in historien man kommer desto tydligare blir det att vem som helst av familjemedlemmarna skulle kunna vara den skyldige. Det finns en inneboende otrygghet i hemmet som liksom kryper in under skinnet på en när man läser. Skylers minne är bitvis blockerat, han vet inte riktigt vad som är dröm och vad som är verklighet, om han verkligen kan lita på sitt omdöme.

”Someone has entered her room in stealth. The Mother Goose lamp on the bedside table is on, dim-lit. Just enough to navigate by. Once this has begun, it cannot be stopped. Cannot be stopped by Skyler who was sleeping in his bed at this time. Little punk-sized kid but nine years old. Skyler who remains nine years old.
Already her small protesting mouth has been taped shut so that she can’t scream. Already her small wrists and ankles have been bound with duct tape so that she can’t struggle. Such a small child weighing forty-three pounds (as Dr. Elyse would inform us) she has been wrapped up in a (pink cashmere) blanket removed from her bed, in haste she is being carried along a darkened corridor – past her brother Skyler’s room – to a darkened stairway and down this stairway to a yet darker stairs at the rear of the house into the basement as she struggles to free herself, and to breathe, desperate to breathe, a wild struggling animal desperate to breathe, heart beating frantically you could feel like a small fist Skyler help, help me! But Skyler will not help because Skyler is sleeping in his bed in his room oblivious of his sister’s struggle so deep/dreamless leaden a sleep you would think (possibly) the nine-year old boy had been drugged for his frightened mother will have a difficult time waking him hours later and now it has been nine years, ten months, and twenty days and still the accursed child has not fully wakened.”

Det här är alltså min första Joyce Carol Oates och det var en mycket bra sådan, nu väntar ”Dödgrävarens dotter” och därefter blir det nog ”Blonde”, ytterligare två tegelstenar. Det blir en fin höst alltså!

One thought on “My Sister, My Love

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *