Om att läsa om

Ibland kan jag få för mig att jag skulle vilja börja om från början. Läsa om, studera om, lära om, jag får för mig att jag började för tidigt, att jag var för ung och dum för att verkligen förstå. Jag nedvärderar mitt unga jag och upphöjer den jag är idag, som om jag vore klokare idag och mer berättigad, förståndigare och bättre rustad för världens alla dramer, romaner och klassiska verk. Ja, ibland får jag för mig att jag måste börja om från början. Tungt.

Det finns mycket skrivet och sagt om just omläsningar där man kan urskilja (åtminstone) två spår, det ena att världen är full av böcker som inte har lästs ännu, så varför dröja kvar? Varför också riskera att rasera bilden av ett favoritverk? Det andra spåret fokuserar mer på perception och den faktiska uppfattningen av orden man läser, att denna förändras och att en bok därför, för analysens skull, bör läsa flera gånger, i flera ljus, för att på riktigt förstås. Omläsning, kan ju också ses som det ultimata litterära testet, håller boken för en omläsning?

Lika ofta som jag får denna känsla av att jag borde läsa om, för den djupare meningens och det litterära och teoretiskas skull, lika ofta känner jag att nej, det räcker så, tack. Då känner jag dessutom starkt att vaddå, finns det ett ”rätt” sätt? Vem har bestämt det? Vem säger? Om jag gillade boken första gången vad är det då tänkt att jag ska dra för slutsats av att jag eventuellt inte gillade den vid en andra läsning? och varför skulle den slutsatsen vara relevant för mig?

Inte spelar det någon större roll på vilket sätt och med vilka kontextuella motiv jag tillägnat mig en roman? Det viktiga är väl ändå att mitt språk, min fantasi och min lust till uttryck växer för varje ord? Ja. Men det är skillnad på omläsning och omläsning. En boktokig läslus lägger ett personligt omdöme på en bok, något som inte får anträffas i en litterär analys. Två spår, minst. Men jag blandar ihop dem. Jag vet nämligen inte själv vilket spår jag vill följa eller vilket ben jag ska stå på. Skönt att slippa välja. Jag vet dock följande, att hade jag all tid i världen, ja då skulle jag läsa om.

Om nån är intresserad av att läsa mer om omläsningar så har jag hittat en bok jag tror är vettig:

OnRereading

 

 

4 thoughts on “Om att läsa om

  1. Jag var tvingad att läsa mycket böcker i min utbildning, mycket klassiker, men jag var inte mogen för det. Så dessa kan jag tänka mig att läsa om.
    Mia

  2. Jag har så mycket olästa böcker som väntar på mig, så jag tycker inte jag har tid att läsa om. Men när jag blir pensionär, då ska jag läsa om alla mina favoriter! Jag gjorde det ibland när jag var yngre, och det är lite av känslan att komma hem till en god vän jag inte träffat på länge…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *