Provisorium

”Tillfälligt boende”, ett sätt att beskriva att något i vardagen inte är som det brukar vara. Ett kliv bort från det vanliga, det ”permanenta”, eller en plötslig gränsdragning mellan normalt och onormalt.
Boende och hem är två olika saker. Den hyreslägenhet jag börjat kalla ”mitt hem” renoveras. Den lägenhet jag inte riktigt hunnit sätta min prägel på eller hunnit bo in mig i ska nu alltså genomgå en förvandling. I höst befinner jag mig återigen i en märklig miljö, en miljö jag inte riktigt känner. Allt är nytt. Igen.

Under tiden; ”tillfälligt boende” i en barackliknande konstruktion, en låda ovanpå en annan, en trätrappa upp. Utplacerade möbler, provisorium. Två sängar i olika utförande och höjd tätt placerade ihop. Allt är begagnat, allt är till låns, förutom TV och köksutrustning. Vi är inkvarterade. Här finns redan gardinerna upphängda, här finns redan soffkudde, duschdraperi och bäddmadrass. Men vems är det?
Stockholmshems egna gardinupphäng, Stockholmshems gummiraka i badrummet, Stockholmshems soffa och kökslampa. Var god spika inte i väggarna. Man anpassar sig otroligt nog till nästan vad som helst. Det är fascinerande hur lätt verkligheten kryper upp bredvid en och vinkar plirigt.. Vi befinner oss mitt i det ”tillfälliga” och det visar sig att detta ”tillfälliga” är nuet, verkligheten. Konstant framgent. Men ett provisorium lika fullt. Hur går det ihop?

 1307362947488 1307362974192 13073630065581307362925960

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *