Ramiz resa

”Ramiz är på flykt i en skåpbil.
Han gömmer sig bakom några kartonger tillsammans med sin mamma och fyra syskon. Ingen av dem vet vart bilen är på väg.
De har betalat en smugglare som ska rädda dem undan krig och förföljelse. Smugglaren har en plan, han ska försöka ta dem till Sverige.”

Det här är en bok som gjord för att läsas i skolan, jag önskar att jag läst den i högstadiet. Vi hade flera flyktingbarn i skolan, precis som Ramiz var de från Kosovo, men det var ingen som pratade om eller med dem. Jag tror att både lärare och elever tyckte det var skönt att de inte kunde prata svenska, skönt att de därför inte kunde gå med oss ”vanliga” elever.
Sjukt. Mycket sjukt. Vi hade fullt sjå med att tentera åren mellan 1939 och 1945, hela vår omvärldsuppfattning kretsade kring andra världskriget. Det var som att man inte ville låtsas om att det fanns andra krig.

”Fröken tjatade och tjatade och sade att det var min tur att berätta om min kultur och min bakgrund. Tillslut frågade jag pappa vad jag skulle berätta om.
– Säg att du är serb, svarade han. Landet som vår familj kommer från hette Jugoslavien förut, men det landet är helt förändrat. Det är krig där, så det är bäst att du säger att du är serb.
Jag gick till skolbiblioteket och frågade om det fanns någon bok som handlade om en som var serb. Det fanns det inte och bibliotekarien rådde mig att låna en bok som hette ”Jugoslaviens land och folk”.
– Den måste vara tryckt före kriget, tänkte jag.
Det gjorde inget för som tur var stod det om serberna i boken och att deras huvudstad hette Belgrad.
Så jag lärde mig en hel del om Belgrad och jag kunde peka ut staden med pekpinnen på frökens karta.
– Ja, men Ramiz, du är väl zigenare? sade fröken när jag hade berättat färdigt.
– Har du varit i Belgrad?
Vad skulle jag svara? Jag minns inte vad jag sade, jag minns bara att jag stod där framför mina klasskamrater och skämdes.”

Jag  sitter och gråter när jag läser ”Ramiz resa”, när jag läser hur lillasyster glider in i apati, hur läkare nyper henne i benet för att bedöma om hon låtsas eller inte. När man berättar lögner för lillebror om pappa som nog kommer tillbaka till dem snart men som i själva verket har kidnappats och satts i fångläger någonstans. När jag läser om alla de fina och godhjärtade tanter och gubbar som är hjälpsamma på vägen, den envisa BUP-tanten som fortsätter att plocka upp det som Ramiz envetet slänger på golvet tills de båda två måste börja skratta.

Nyss ”avhystes” romerna från tältlägret i Högdalen, inte så långt ifrån där jag växte upp. De erbjuds bussbiljett tillbaka till Rumänien. Jag undrar vilka berättelser de skulle kunna berätta om någon åkte dit och bad dem berätta. Gunilla Lundgren har hjälpt Ramiz Ramadani att berätta sin historia.

ramiz

4 thoughts on “Ramiz resa

  1. Till Liza Lotse in Läsandet
    Tack för din fina text om Ramiz resa. Jag blev mycket glad när jag läste hur du to9 emot boken, hälsar Gunilla Lundgren (författare)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *