Robert Gustafsson? Nja.

Nä, eller jo, kanske.
”Sveriges roligaste man” visar sin vara en ganska trist typ. Det glädjer mig. En habil arbetsnarkoman utan vänner. En gift man utan minnen. En sorg i familjen. Stor entusiasm. Dansband?
Boken är välkomponerad, om man med välkomponerad menar att ett korrekt språk är viktigare än berättande innehåll. Han är rakt på sak, inga utsvävningar. Boken liknar in inövad monolog, en entonig och rak sådan.  Jag trodde att ”Från vaggan till deadline” skulle vara personlig.
Kort och gott, jag är road av hur tråkig han verkar vara. Good for you Robert.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *