Rødby-Puttgarden

helleporträtt

helleDanska författaren Helle Helle i en intervju i Sydsvenskan:

Det händer ju ingenting i mina böcker. Research intresserar mig inte. Att ta reda på hur det är på en främmande plats eller exakt hur lärkor flyger, eller vilken månad det blir vinter. Nej. Jag använder stoff som jag kan skriva mig fram till, naturligt. Men så är det ju fiktion likaväl. Huvudpersonerna lever ju inte ett liv som jag lever. De har fått pisksnärtsskador. De passar hundar. De dricker kaffe. De cyklar. Äter rostat bröd och en särskild sorts kakor som de köper på bensinmacken. Jag förmår alltså ändå att sätta mig in i andras liv. Så länge de inte är äldre än vad jag är, det går inte. Det kan jag inte.”

Jag har nyss läst Helles ”Rødby-Puttgarden”. Det är faktiskt inte mycket som händer i själva texten.  Ändå tar sig historien framåt. Det är i luften mellan raderna det händer. Det är där som relationen mellan två systrar framträder som kärleksfull, där som känslor och stämningar andas in och andas ut. Det är en lågmäld roman som utspelar sig i vardagen, på färjelinjen Rödby-Puttgarden där de båda systrarna jobbar, på parfymavdelningen.
Jag uppskattar att läsa om den lite udda miljön, färjelinjen. Jag imponeras av den avskalade dialogen och jag myser i värmen som strömmar ut från systrarnas lägenhet. Människor passerar, försvinner och dör, grannar och gamla vänner går in och ut ur historien, allt beskrivet med värme. Ingen dramatik. Bara härligt.
Det känns meningslöst att återberätta någon ”händelse” ur boken, det är liksom inte relevant.

Helle Helle har gett ut flera böcker på svenska och jag måste nog läsa allihop, kanske blir det Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man nästa gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *