Skapelsejournal

”Skapelsejournal” (Ruin 2006) är en författares graviditetsdagbok. Vad innebär en graviditet för en skapande kvinna? Finns det en motsättning mellan författarskap och moderskap? Om man utgår ifrån att kreativitet och intellekt är egenskaper förbehållna mannen, ja då finns en motsättning. Om kvinna = kropp och materialitet, ja då finns en motsättning. Nancy Huston är en kanadensisk författare och essäist bosatt i Frankrike, hon ställer sina frågor till Woolf, Plath, Fitzgerald och många fler, hon försöker lägga ett pussel. Jag gillar boken, den irriterar mig och får mig att le på samma gång. Rapp i tonen är det en snabb och lättläst bok som jag tror engagerar och/eller provocerar många (men kanske främst vit heterosexuell medelklass).
Syftet med och skälet till dagboken:

”Men tiden är inskriven i en kvinnas kropp på ett sätt som den inte är i mannens: i och med menstruationen (tjugoåtta dagar), graviditeten (nio månader) och hennes tidsbegränsade fertilitet (trettio år), är kvinnan vår arts obevekliga urverk. Hon mäter: hon är människans levande odödlighet. Dagboken är en litterär form som betonar tiden och om jag har beslutat mig för att börja denna dagbok nu, är det inte bara för att jag idag passerar ett ödesmättat stadium i min graviditet, utan också för att den femtonde februari kommit att bli ett viktigt datum.
15 februari 1986: en fruktansvärd fysisk sjukdom bryter ut.
15 februari 1987: en fruktansvärd psykisk sjukdom bryter ut.
Det jag skulle vilja göra här – men kommer jag att våga g hela vägen? – är att finna meningen med dessa två sjukdomar och deras inbördes samband, så att jag kan förstå varför jag sedan två år tillbaka är säte för en skoningslös kamp mellan kropp och själ.”

Ett sådant syfte öppnar givetvis upp för alla möjliga frågeställningar. Ett citat av Virginia Woolf inleder, sätter tonen för, dagboken: ”Jag tror det kommer dröja länge innan en kvinna kan sätta sig ned och skriva en bok utan att mötas av en vålnad att bekämpa, en klippa att kastas mot.” (Kvinnor och yrkesliv 1931)

”Vålnad att bekämpa” som en symbol för ett försiktig trevande in i författarskapet? En sorts blygsamhet som kommer av att man egentligen saknar tillstånd? Måste man fråga först? Vem ska man fråga? Här handlar inte frågeställningarna om arbetsfördelning i hemmet eller vem som förväntas komma ihåg svärmors födelsedag, nej, här ställs de stora frågorna om kreativt utrymme.

Hustons dagbok har många förutfattade meningar, mycket står mellan raderna och man får se upp så att man inte av farten bara godtar hennes ”givna” utgångspunkter. Om man utgår ifrån att kvinnor haft rollen som musa och sedan får det till att kvinnor därför inte själva har några muser, ja då formulerar man lätt en ganska dyster mening. Om man sedan exemplifierar formuleringen med att citera kvinnliga författares dagböcker på det datum de bävade som mest inför sina författarskap, ja då har man ju beviset. Eller? Men det är intressant. Finns det något särskilt som invaggar kvinnliga författare i lugn, en musa som skänker ro? Något som skiljer sig från manliga författares motsvarighet?

Som many questions! Intressant och absolut läsvärt.

Nancy Huston har skrivit flera romaner, bland annat ”Infrared”, en roman vars sexscener förärade henne det inte alls så prestigefulla priset ”Bad Sex in Fiction Award” 2012. Vill man läsa ett utdrag går det bra att göra det här! http://www.theguardian.com/books/2012/dec/04/bad-sex-award-2012-extract

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *