Skyline – En berättelse från Kapstaden

cape-town2-635x353

Tacksamt att hitta så sammanfattande och samtidigt vackra citat i den lilla tunna bok jag nyss läst. Allt jag kan skriva och lägga till är smärtsamt platt i jämförelse! Tyvärr kan jag ju inte låta bli.

Patricia Schonstein Pinnock är en författare som brinner för litteratur och lärande, hon har drivit en skola ”och som en av pionjärerna skrev och publicerade hon böcker som riktade sig till barn i samtliga etniska grupper, vilket i apartheidens Sydafrika var mycket kontroversiellt”. Hon har skrivit flera barnböcker och ”Skyline” är hennes debutroman (Tranan 2000). Hon är född och uppvuxen i Zimbabwe men har rötter både i Italien och i Tjeckien. Tranan har publicerat flera av hennes böcker på svenska. Skyline samlar ihop berättelser från flera karaktärer men huvudkaraktären är en tonårig flicka och det är till största del hon som berättar om livet i höghuset Skyline och om människorna i det. Att Pinnock förstår sig på barn och unga kanske inte speglas i tonåringens väldigt brådmogna, prosaiska, språk men visar sig istället på andra sätt, i hur de vardagliga detaljerna upplevs och bearbetas.

Jaja, som sagt, alla mina försök att beskriva boken är utan värde när man istället kan läsa detta:

”Kriget har krälat in på magen genom torrperiodens långa gräs och korsat de torra flodbäddarna för att komma nära, nära mig här i staden dit kriget på landsbyggden inte borde nå. Kriget vill att jag ska se att det är mäktigare än något bra, att den inte kan hållas tillbaka av icke-krig. Icke-krig är bara en fjäril på mjuka kronblad. Stark vind eller gassande sol får den att förtorka.Men krig, krig tjuter med kulsprutornas taka-taka-taka och sliter sönder kanterna där solnedgången möter natten; sliter sönder gardinen bakom vilken livet är tänkt att vara tryggt. Det är de otaliga flyktingarna som marscherar fram som en kolonn av myror för att nå Skyline och säkerheten.”

skyline

”Så jag samlar upp orden som jag hittar utspydda över asfalten på Long Street och vid vindens fot och jag försöker förvandla dem till poesi. Jag försöker åter brodera ut dessa splittrade ord till den prakt de en gång utgjorde – gamla litanior från Etiopien; sånger från Sudan; fabler från Eritrea. Men jag kan inte förvandla stadens klagosång till någonting vackert.”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *