Sömngångarland

mia couto

”På den här platsen hade kriget dödat landsvägen. Det var bara hyenorna som drog fram där med nosen i damm och aska. Landskapet hade smält samman med aldrig skådade sorger och bedrövelser, i färger som kändes klibbiga i munnen. Det var smutsfärger, så smutsiga att de hade förlorat all sin lätthet och hade glömt hur det kändes att pröva vingarna högt uppe i det blå. Här hade himlen blivit omöjlig att föreställa sig. Och levande varelser hade vant sig vid att hålla sig på jorden som dödens undergivna lärjungar.”

Så börjar ”Sömngångarland”, en roman skriven av Moçambiques kanske mest kända författare Mia Couto. Titeln beskriver ett tillstånd, precis som det inledande citatet, ett slags stillastående som blivit kvar efter att inbördeskriget tagit slut. Det är den drabbade befolkningen som får beskriva kriget och i den här romanen är det inte bara de levande som har en talan. Ramberättelsen handlar om Tuahir och Muidinga, en gammal man och en pojke på väg bort från kriget. De har tillsammans lämnat flyktinglägret och nu går de längs landsvägen i hopp om att finna en bättre tillvaro längre fram. Men det är en otrygg tillvaro och de måste ständigt vara på sin vakt. De stannar och pustar ut invid en omkullvält och utbränd buss. Innan bussen blir deras läger hjälps de åt med att bära bort brända kroppar och begrava dem längre bort. Ytterligare ett lik hittas i närheten av bussen, bredvid denne man ligger en väska. I väskan ligger en massa papper som går direkt till att tända en brasa men ett antal skrivböcker räddas undan elden. Muidinga läser högt för Tuahir ur dessa 11 skrivböcker som en ung man vid namn Kindzu skrivit, nästan varje kväll läser han och vi får ta del av Kindzus parallella berättelser;

”Jag vill berätta vad som har hänt i tur och ordning, med alla förhoppningar och våndor. Men minnena lyder mig inte, de vacklar mellan sin vilja att inte vara någonting alls och lusten att rycka bort mig från nuet. Nu tänder jag berättelsen och blåser ut mig själv. När jag är klar med dessa skriverier blir jag en skugga utan röst igen.”

Kindzu ger röst åt människor och andar som han möter och det är så som bilden av detta drabbade land växer fram, som tydliggör det inledande citatets klibbiga smutsfärger. Språket är poetiskt och målande, och det finns något nästan vackert i de många människornas sorgliga öden. Boken är väl värd att läsa,  bara därför. Men det är inte en bok för bussen eller för tunnelbanan, den kräver lite mer eftertanke än så. Språket är finare än så.

Henning Mankell som bott i Moçambique under fler år och som är god vän med Mia Couto har skrivit förordet till ”Sömngångarland”, såhär skriver han om Coutos författarskap:

”Hans författarskap lever i det landskap där det förflutna hela tiden finns närvarande jämbördigt med den pågående verkligheten. Mia Couto är en politiskt ytterst medveten författare som ser som sin främsta uppgift att skildra det oerhörda drama som utspelas i Moçambique och inom den enskilde moçambikiern. Men han är klar över att det förutsätter att han aldrig hemfaller åt den förenkling det skulle vara att gestalta den pågående verkligheten i enbart realistiska termer. Han flätar samman det förflutna med det närvarande, han bryter upp kronologier och vandrar med bestämda steg fram och tillbaka mellan verkligheten och olika drömska tillstånd. ”

Ytterligare en författare från Moçambique att titta närmre på är Paulina Chiziane. Hon står för titelnovellen ”Kärlekens ärr” i Tranans berättarserie om Moçambique. Hon debuterade som landets första kvinnliga romanförfattare 1990 och är känd för att föra fram den kvinnliga erfarenheten på olika sätt i sina verk. I hennes kanske mest kända roman tvingar hennes huvudperson Rami sin otrogna man att bli polygamist, på riktigt, med försörjningsplikt och allt vad det innebär. En slags feministisk revansch där kvinnorna går ihop för att kräva sin rätt av en man som annars utnyttjar dem för sin egen njutning.

Jag rekommenderar novellsamlingen ”Kärlekens ärr” för den som vill läsa mer från Moçambique!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *