Söndag med Lispector

äsäödm

Söndag. Jag läser samma mening om och om igen. Förstrött. Sneglar mot ett korsord. Blickar ut genom fönstret, är det soligt nog för en promenad? Att ta sig ut, vilket projekt. Vandrar med blicken i bokhyllan. Försöker urskilja de ryggar vars titlar är novellsamlingar. Tänker att boken jag har i handen inte är värd min tid. Att det inte är en lång och invecklad roman jag vill läsa just nu, utan något kort och utvecklat.

Min blick stannar när jag kommer till Tranans logga på en av bokryggarna. Clarice Lispector, ”Hemlig lycka”. Sekunder senare har jag nu ett blogginlägg i huvudet.

Varför har jag aldrig skrivit något om Lispector i bloggen tidigare? Märkligt. Hon är lite av en favorit. I novellsamlingen ”Hemlig lycka” har hon ett sätt att kliva in i och formulera och förstärka helt vardagliga händelser och ting. I titelnovellen förvandlas en till synes vardaglig händelse till den största lyckan. Två flickor, en har allt, en har inget. Den ena skryter, den andra står hoppfullt och längtar efter kvarlämnade smulor. Två på var sitt sätt bestämda flickor. Den ena lirkar och lockar sadistiskt, den andra blir besviken. Tills en dag då en vuxen ingriper i deras lilla intrig:

Hon vände sig mot sin dotter och utbrast förbluffat: men den boken har ju legat här hemma hela tiden och du har inte ens velat läsa den!”

Och vidare:

Hon iakttog oss under tystnad: hennes okända dotters förmåga till grymhet och den blonda flickan som utmattad stod utanför dörren, i blåsten på Recifes gator. Det var då, när hon till slut hämtade sig, som hon lugnt och bestämt sa till sin dotter: Du lånar ut boken nu meddetsamma. Och till mig: ”Och du kan behålla boken så länge du vill.”

Novellen är bara ett par korta sidor lång. Men det är så mycket som ryms här, utan att trängas.

Emellanåt satte jag mig i hängmattan och gungade med boken uppslagen i knäet, utan att röra den, i renaste extas. Jag var inte längre en flicka med en bok; jag var en kvinna med sin älskare.”

Helt rätt beslut att lägga Murakami på hyllan och plocka fram något kortare och bättre. Något som går att relatera till. Clarice Lispector går att relatera till. Det finns alltid något mänskligt och nära i hennes texter. Jag kanske skriver mer utförligt kring det en annan gång.

2 thoughts on “Söndag med Lispector

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *