Wislawa Szymborska

wisc582awa-szymborska

1996 gick Nobelpriset i litteratur till den polska poeten Wislawa Szymborska. Hon gick bort förra året. Av någon anledning tar jag fram hennes dikter idag och jag googlar hennes namn, tittar på bilder av henne och läser ett par dikter ur ”No end of fun” från 1967 som ingår i samlingen ”View with a grain of sand” som jag just nu håller i handen. Fastnar för dikten nedan, särskilt de tre sista raderna! Hon skapar en värld åt skrivandets praktik som känns lockande att undersöka. Ligger det dubbla budskap i dikten? Handlar det om makten över orden eller om ordens makt? Kanske är det mycket tydligare i svensk översättning, kanske är det ännu dunklare? Eller är budskapet solklart och jag är ute och cyklar?

Hur som helst, titta på bilden av henne, vill man inte bara bjuda hem henne på kaffe och kaka och be henne förklara?

The Joy of Writing

Why does this written doe bound through these written woods?
For a drink of written water from a spring
whose surface will xerox her soft muzzle?
Why does she lift her head; does she hear something?
Perched on four slim legs borrowed from the truth,
she pricks up her ears beneath my fingertips.
Silence – this word also rustles across the page
and parts the boughs
that have sprouted from the word ”woods.”

Lying in wait, set to pounce on the blank page,
are letters up to no good,
clutches of clauses so subordinate
they’ll never let her get away.

Each drop of ink contains a fair supply
of hunters, equipped with squinting eyes behind their sights,
prepared to swarm the sloping pen at any moment,
surround the doe, and slowly aim their guns.

They forget that what’s here isn’t life.
Other laws, black on white, obtain.
The twinkling of an eye will take as long as I say,
and will, if I wish, divide into tiny eternities,
full of bullets stopped in mid-flight.
Not a thing will ever happen unless I say so.
Without my blessing, not a leaf will fall,
not a blade of grass will bend beneath that little hoof’s full stop.

Is there then a world
where I rule absolutely on fate?
A time I bind with chains of signs?
An existence become endless at my bidding?

The joy of writing.
The power of preserving.
Revenge of a mortal hand.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *