En dansk bilderbok

Idag är jag helt fängslad över den danske barnboksförfattaren Oscar K. Han har tillsammans med illustratören Dorte Karrebkæk (alla bilder nedan är hennes) gett ut ett antal bilderböcker men nu senast ”Lägret”.
”Lägret” har på samma sätt som författarens tidigare publikationer blivit ämne för hetsiga debatter kring huruvida man kan ”utsätta” barn för vuxenbilder eller om barn verkligen kan hantera tabubelagda ämnen.”Lägret” handlar om ett antal barn som en solig sommardag körs iväg i tåg till ett läger, men det är inget kollo de anländer till. De tvättas, rakas och får nya kläder, deras namn byts ut mot nummer. Vi (vuxna) känner alla igen detta.

secondColumn

En del tycks tolka boken som en symbol för barndomen där lägret påvisar hur ideologier och överheter sätter sig över och förtrycker, bestämmer. Kanske har man tagit ett välbekant historiskt skede och bytt ut persongalleriet? Vuxna utövar makt, vuxna skapar regler och normer, bestämmer vad man får eller inte får säga. Hur upplever ett barn det?
Andra tolkar boken som en undervisande bok, typ ”såhär var det i de tyska fånglägren under andra världskriget” och ”Om detta må ni berätta”. Som att boken skulle vara ett hjälpmedel för lite större barn att förstå skeden ur
vår moderna historia, ett diskussionsunderlag kanske?
De som upprörs över boken dess illustrationer kräver att författaren ska förklara sig eller förklara sina intentioner. Men vilken författare går med på det kravet?
Aborterade foster, begravningsentreprenören som sveper barnlik och den förståndshandikappade August, är exempel på personer man träffar på i Oscar Ks böcker. August träffar vi i ”Idiot!”. Hans mamma är trött och hon ger sin son tabletter. Hon tar hans liv och sitt eget.

Jag tycker det är härligt med tabun! I thrive on them! Och jag tycker också att Jonas Thente ringade in hela problematiken i sin recension av ”Lägret”:

”Skillnaden mellan Elsa Beskows prydliga moralkakor och dagens bilderböckers uppkäftiga anarkism är inte så stor, om man betraktar dem som auktoritära budskap från vuxenvärlden.”

För hur coolt eller hur revolterande det än må vara med projektet att rycka upp bilderboken från sin tidigare relativa dvala i ”lagom-land” så är det ju ändå samma mekanism som styr, dvs. den vuxna. Vuxna och barn har inte samma läsningar.

Vi har inte samma teckentolkning. Vi tolkar text och vi tolkar bild, relationen däremellan skapar en dynamik, en tolkning som är helt personlig. Ikonotext är begreppet som förklarar detta bäst, en gammal litteraturvetenskaplig term som beskriver hur två semiotiska system i samläsning skapar helt varierande läsningar.
Inte nog med att text och bild presenteras i en bilderbok, även luckor presenteras för oss. Gluggar och öppningar, luften mellan raderna, allt det vi inte vill bli skrivna på näsan med, allt det som sägs utan att sägas, allt finns där i bilderboken.
Inte vet jag hur ett barn upplever ”Lägret” eller tidigare publikationer av Oscar K men jag tror den upplevelsen kan vara värd en hel del, om inte annat så är Dorte Karrebæks illustrationer guld värda!

Obs! på Oscar Ks hemsida finns böckerna i ljudformat, inlästa av författaren själv 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *