Inger Alfvén

9100122513

Fabian, författaren med den haltande självbilden och den sargade manligheten. Ingeborg, kvinnan med karriären bakom sig, som tvingats ner från sina höga hästar genom ett fall från hög höjd. Vi lär känna dessa personer genom deras jagberättelser, en i taget. Sida för sida växer personligheterna fram i all sin ömklighet, osympatiska genom sina egocentriska berättelser.

Alfvén är skicklig i sina relationsporträtt, hon har alltid fängslat mig med detaljer och träffsäkra beskrivningar, jag har alltid lutat mig mot henne när jag velat ifrågasätta tvåsamhetens paradoxer. Men inte här. Inte i den här romanen. ”När förnuftet sover” känns bara halvfärdig och den övertygar mig inte om någonting. Inger, vad har hänt

Romanen skildrar ett äktenskap som nått sin pensionsålder. En kris uppstår när parets roller inte längre fyller sina fastslagna funktioner. Ingeborg faller och hamnar i sjuksäng, hon som alltid har klarat sig själv måste nu rehabiliteras och hon klarar inte vardagen utan hjälp. Fabian, som mer än gärna lägger undan sin pågående roman för att vårda sin fru får avslag. Ingeborg vill inte ta emot hans hjälp. Parets dotter Kristina ordnar med hemhjälp. Då framträder bokens tema, främlingskap, och berättelsen blir riktigt obehaglig.

Fabian reser iväg, Ingeborg blir liggande. Kristina känner sig otillräcklig. Hemhjälpen Soraya väntar på avslag på sin asylansökan. Hennes roll i berättelsen reduceras tyvärr till katalysator för all den uppdämda ångest som krisen tvingar fram. Hemligheter och lögner, ord som inte yttras, känslor som stoppas undan, sårade egon i överflöd. Soraya beskrivs aldrig riktig och hennes personlighet framträder endast genom värdfamiljens projektioner på henne. Dottern Kristina känner sig åsidosatt när Ingeborg blir mer och mer beroende av Soraya, Ingeborg längtar efter något som hon tror att Soraya kan erbjuda henne och Fabian växlar mellan att känna sig hotad av den exotiska kvinnan och att fantisera om henne för att sedan bli helt besatt av henne. Soraya är ordlös och passiv, endast levandegjord genom parets äckliga längtan efter en kravslös andra hälft

Främlingskapet blir tydligare och tydligare, otroheter ligger och skaver, längtan efter något större framträder, klasskomplex, familjehemligheter och svek bubblar upp till ytan inom dessa stackars satar. Men trots de stormar som nu bebor karaktärerna är det ingen som tar till orda. Alla tiger stilla. Alla bevarar de sina lögner och de lever vidare med sin dödsångest.

Tills de når bristningsgränsen.

Jag önskar att jag kunde kalla romanen för mångbottnad eller facetterad. Men jag blir djupt besviken över att Alfvén inte till fullo utnyttjar karaktärernas potential. Eller kanske är jag besviken över att karaktärerna inte strippats av sin potential vid bokens editering…

Det känns som att Alfvén lekt sönder schablonbilder av mannen och kvinnan, som att hon twistat till könsrollerna på ett ytterst konventionellt sätt. Ingeborg har fått rationella egenskaper och Fabian har fått känslomässiga. Fabian vill vara lite av en hemmaman och Ingeborg vill vara på kontoret och arbeta till sent på kvällen. Spännande? Nej.

Alfvén har också stoppat in en klassresa i berättelsen, en spännande historia förvisso men den hänger lite för löst för att jag som läsare ska orka bry mig. Klassaspekten rymmer också en missbrukarproblematik, där finns en potential men Alfvén låter den glida en ur fingrarna och sen är den borta ur berättelsen.

Bristningsgränsen blir inte riktigt den katharsis man kan vänta sig men här tycker jag att Alfvén lyckats. För istället för att låta allt bubbla upp till ytan låter hon karaktärerna hitta tillbaka till en tvåsamhetens intimitet. Hon låter dem nära lögnen ytterligare. Trots att jag egentligen tycker att slutet är ett hastverk, att författaren här helt har tappat sin penna, njuter jag ändå av knottrorna på kroppen och det är så obehagligt att läsa att jag helst vill kasta boken i sopen. Men jag gillar att äcklas och jag njuter av att det känns så otäckt att låta dem leva vidare i sina livslögner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *