Inger Edelfeldt

9113028251 imagehandler.ashx

Inger Edelfeldt håller mig i handen och leder runt mig i totalt jävla mörker. När hon släpper min hand är berättelsen slut men det betyder inte att ljuset trängt fram för det.

Att skriva svart och med svärta kräver koncentration för det vore ju ödesdigert att släppa fram en ljusare ton eller en skiftning!

Jag har precis läst ut romanen ”Samtal med djävulen”.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan kusinerna Paul och Asger sågs sist. Av en slump hamnar de bredvid varandra på ett tåg. Det blir snabbt tydligt att igen av dem finner detta möte särskilt angenämt. De har vuxit upp tillsammans, i samma frikyrkliga församling, till dess att Asger bröt upp och valde att vandra sin egen väg. En brokig och okristlig väg, en för församlingen oacceptabel väg. Paul har fortsatt i samma fundamentalistiska och gammelreligiösa spår som alltid, han anser att kusinen fallit långt ner i syndens avgrund.

Men nu är de vuxna, Asger har arbete som Diakon och han är nu nykter alkoholist. Mötet på tåget leder vidare till en brevväxling och vidare till en vistelse i det sommarhus Asger nyss ärvt av sin far.

De är trevande och försiktiga till en början men diskussionerna, samtalen, blir allt mer intensiva ju djupare de gräver i varandras minnen. Undanträngda minnesbilder kommer upp till ytan och stämningen skiftar mellan att vara obehaglig till att bli rent otäck och hotfull.

Paul är van vid att se sin kusin som flirtande med djävulen, som en bög, som en oseriös, en demon i församlingen. Nu under vistelsen blir Paul varse sitt eget mörker. Asger har nosat på alla sju dödssynder, kanske har han gjort mer än nosat.

”Och det slår honom: Paul talar med mig om det här för att han ser mig som förtappad. Därför har han valt mig, jag ska få titta in i hans mörkaste rum; han tänker att vi sitter i samma båt.”

Bokens titel och omslagsbild skvallrar om det täta samtalet männen emellan. Vita koppar med öronen riktade mot varandra, en koncentrerad svärta som bakgrund till detta samtal. Enkelt men smart. Samtalet handlar också om det vita som ställs mot det svarta, det goda mot det onda. Gud ställs mot satan, skuld mot oskuld och förlåtelse mot uteslutning.

Asger bytte namn när han lämnade den sektlika församlingen, han hette tidigare Isak. Isak är ett ganska tungt namn att bära för någon som inte känner sig accepterad, Isak betyder nämligen ”den som gud ler mot”. Namnet Paul (från Paulus) är lite väl uppenbart i sin kristna anspelning, vilket jag tycker är lite trist. Namnet Asger väcker dock en nyfikenhet, det är ju inte ett alldeles vanligt namn och det är tillräckligt annorlunda för att man i sin läsning ska fundera över dess betydelse. Men det är inte så svårt att tänka sig att Asger kommer ur namnet Ansgar. Ansgar är väl ungefär den fornnordiska varianten av Paulus…

Det är en tät och intensiv berättelse som Edelfeldt skapat och hon har skapat den på endast 140 sidor. Hur väl valda måste inte orden vara i en sådan koncentrerad form?! Har du en timme eller två till övers föreslår jag att du plöjer dig igenom denna bok!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *