Lucka 19 – mini, mikro, kortnovell

Slår upp och bläddrar i finboken “Brasilien berättar: Ljud av steg. Trettiosju noveller och mikronoveller“, hamnar hos en författare som heter Fernando Bonassi. Bonassis bidrag till antologin är ett par mikronoveller. Vad passar bättre som lucka i en bokig julkalender än en mikronovell?

Begagnade människor

Människa som gått åtskilliga mil säljes, full av äventyr och historier att berätta.
Jag är inte den enda ägaren hon har haft, men jag måste säga att hon har varit skön att köra.
Man for iväg som ett skott med henne och hon har aldrig strejkat. Överrede okej, i behov av smärre reparationer.
Gillar målning, solbränd. Bilringar i gott skick. Mjuk skinnklädsel. Visst oljeläckage från de där fogarna.
Hackar också lite grann vid acceleration, men jag tror det dröjer innan hon lägger av.
Uppsättningen med halvnya ringar medföljer liksom övrig enligt lagen nödvändig utrustning.
Pris enligt överenskommelse. Kontant. Ingen bytesrätt.

Jag måste erkänna att jag inte vanligtvis inte alls vill läsa mikro, mini, nano eller kortnoveller. Jag tycker, eller har tyckt, att de är lite väl enkla. Kanske inte enkla att förstå eller att läsa men enkla att skriva och denna enkelhet har jag ogillat. Men jag inser nu att det är ett enormt slöseri med energi att ogilla något som kan vara så intressant. Och jag inser att jag inte kan anta att något som är kort skulle vara lätt att författa. Nej Liza, du får tänka om här! För jag gillar den här mikronovellen, i all sin enkelhet. Den är lite absurd, den är könad på ett obehagligt men tankeväckande sätt och den får min fantasi att bubbla till lite grann. Påminner om en skrivövning jag gjort och känns kanske lite sökt därför, men jag tycker ändå att den är charmig. Jag gillar meningen “Gillar målning, solbränd”. Den skulle få vilken lärare i kreativt skrivande som helst att gnida sina händer, på ett bra sätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *