Om jag glömmer dig blir jag en annan?

Stram prosa en försommardag. En bok med vacker omslagsbild och med ett stiligt innehåll. Mycket stiligt, på gränsen till skrivarkursstiligt.

Ida Linde har skrivit ”Om jag glömmer dig blir jag en annan”. I den hittar vi två mer eller mindre parallella berättelser. I den ena, ”Sonja” läser jag en svårartad kärlekshistoria, en komplicerad relation mellan häst och ryttare.
Historien är också en vinkning till alla intertextualitetstörstiga, här finns nämligen en möjlighet att läsa in en större berättelse, den om Drottning Kristina, den om att abdikera och att vägra. Hästen, Sonja, lär vi nämligen känna som tävlingshästen som plötsligt vägrade hoppa.

När jag läser utanför min vanliga miljö, som i det här fallet, blir jag alltid så berikad av de glosor som används. Här har vi berättelsen om en häst, något jag vanligtvis inte läser, och vilka ord är relevanta i en sådan text? Här har vi något slags smakprov från a till ö:

Avel. Betsel. Cowboy. Damsadel. Egenhet. Fullblod. Galopp. Hjälm. Islandshäst. Juridik. Kandar. Lädervård. Martingal. Nature genetics. Ofullkomlighet. Palomino. Q. rest. Sadel. Trailer. Underbarn. Vojlock. Westernsadel. X. Y. Zebra. Åsna. Ärevarv. Överflöd”

Den andra berättelsen, ”Larsson”, är också den en kärlekshistoria. Men här är relationen mellan barnbarn och morfar:

Hundkexen hon plockat torkar bort i solen. Han röker en av sina mentolcigaretter och hon lutar sig mott de ådriga benen. Vet du landet där citronerna blommar? undrar han och det är en gammal lek. I mörkret bakom ögonlocken, svarar hon. Han tar några bloss innan han fortsätter: i det dunkla lövverket glöder de gyllene apelsinerna. Hon blundar och säger: dit vill jag fara med dig min älskade. Marmorbilder står och ser på mig. han stryker henne över håret. Hon öppnar ögonen och tar cigaretten från den gamla handen. Dit vill jag fara med dig min beskyddare.”

Det är bitvis en fin relation men bitvis är den också lite märklig. Den beskriver varken verklighet/realism eller idyll. Den är ett mellanting? Något obehagligt finns där som inte sägs, anar jag och mina konventionella relationers ögon.

Det som gör berättelserna parallella är ett gammalt bokmärke som dyker upp i ”Larsson”, med bilden av den vägrande hästen Sonja. Ett sånt bokmärke man samlade på när man var liten. Men jag ser inte tjusningen i detta grepp, jag vet inte vad det tillför. Jag har under eftermiddagen försökt begripa vad de båda berättelserna har med varandra att göra. Titeln begriper jag inte riktigt heller. Men när jag begrundar omslagsbilden får jag ändå en känsla för nåt slags tema. Jag tänker mig att berättelserna sammanförs i en föreställning om förväntan, om vad vi förväntas göra. Hästen som förväntas hoppa på beställning, ryttaren som förväntas ”rytta”. Barnet som förväntas vara barn och så morfar som till slut blir gammal och senil, han som förväntas vara den vuxna, han klarar inte av det. Kvinnan på omslagsbilden skiter fullständigt i vad som förväntas av henne. Hon sitter där hon sitter och gör det hon gör. Titeln, ”Om jag glömmer dig blir jag en annan”, vet jag inte hur jag ska läsa. Kanske helt enkelt som ett ”tänk om det vore annorlunda”. Konstaterande. Inte laddat. Inte längtande, bara om.  Kanske.

Boken var hur som helst en fint sällskap idag!

om-jag-glommer-dig-blir-jag-en-annan

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *