Teamledaren

Att vara en ordningsam och lugn person som människor lyssnar på, tyr sig till och rådfrågar är inte samma sak som att ha en ”ledarroll”. Min personlighet och mitt engagemang är det inget fel på, mitt arbetssätt, mina “metoder”, är däremot lika med noll. Jag är bara en utpräglad Liza än så länge. Förvisso inte fy skam, men det visar sig att jag saknar vissa kvalifikationer.

Jag vet ju inte hur man gör. Hur entusiasmerar man någon? Hur motiverar man? Hur puffar och pushar man någon framåt? Det har aldrig varit aktuellt att riktigt fundera över de sakerna, det har inte funnits tid och jag har lagt över det ansvaret på min chef (eftersom det är hennes  ansvar, som chef.) Ingen har sagt och ingen har förväntat sig att jag ska vara en ”god ledare”, det är inte det mitt uppdrag har gått ut på.
Men ge mig lite tid, lite fler av dygnets timmar, lite högre lön, fler semesterdagar och en stöttande klapp på axeln. Ge mig incitament. Jag vill prestera, ge mig bara chansen. (Men för guds skull, låt mig göra detta på mitt eget sätt. Stöttning emottages tacksamt men säg helst ingenting till mig som jag inte vill höra. Förarga eller stressa mig inte. Dra inte undan mattan för mig och var god vik undan när jag drar fram genom korridoren; jag har ett viktigt uppdrag att utföra! Allt kommer att bli mycket lättare om alla bara litar på att jag är bäst vet bäst.)

Jag vill inte sitta och analysera mina medarbetare, jag vill bara lägga lite krut på att finna de nycklar jag måste lära mig att vrida om. Alla är olika, jag måste påminna mig själv om det och jag måste bli bättre på att lyssna och på att anpassa mig efter andras sätt att vara och deras individuella sätt att ta till sig information och kunskap på. Tänk så bra och så mycket lättare och roligare det skulle kunna bli! Alla skulle känna sig sedda och betydelsefulla, jag skulle njuta av att se resultat och hela gruppen skulle kunna samlas i ett rungande hurrarop! Vi jobbar så jävla bra! (Nej! Jag vill peka med hela handen och jag vill se att folk lyder. Om någon ifrågasätter mig kan jag omkullkasta deras argument bara genom att ge dem en blick. Tystnad!)

Kan man vara lite flummig och lite führer på samma gång? Det återstår att se…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *