The Library of Unborrowed Books

Äntligen något i kulturdelen som intresserar mig. konstnären Meriç Algün Ringborg har varit på stadsbiblioteket här i Stockholm och samlat ihop böcker som aldrig (aldrig = så länge databasen funnits) blivit utlånade. Ett urval av alla dessa stackars (?) böcker utgör nu hennes utställning på stadsbiblioteket, ”The Library of Unborrowed Books”.

Jag tycker det är snillrikt.

Grundtanken är en kommentar till kanon. (Detta monstruösa begrepp som vilken litteraturvetare som helst måste befatta sig med under sin studietid och sedan för all evighet…) Kanon, den allrådande litterära ordningen.

Tanken är att de böcker, den litteratur som läses i ett samhälle, i en tid, i en historisk kontext, också är den litteratur som mest troligt kommer att överleva samma samhälle, tid och historiska kontext. Det är ett antagande att de mest lånade böckerna så att säga ”överlever”. Men vad gäller då för dessa böcker som inte lånats?

De står ju fortfarande på biblioteket, de är katalogiserade och placerade. Vad ska hända med dem? Kommer människor att börja låna titlarna nu när DN har publicerat ett urval av dem?

Vad är det vi missar och vad är det som i och med detta utesluts ur den litterära kanon? Så många frågor. Det finns givetvis bara ett svar, böckerna måste läsas eller åtminstonne klämmas på.

Här är ett par av dem som jag fastnat lite för:

  • Ebbe Linde: översättare, poet och dramatiker, debuterade med diktsamlingen ”Bräsch” 1924.
  • Frans Eemil Sillanpää: Finsk författare, erhöll Nobelpriset i litteratur 1939, ”Nära jorden” är en samling ”anspråkslösa berättelser”.
  • Hedda Andersson: författade undervisningsböcker, däribland ”Nordiska sagor Samling 2”.
  • Arvid Mörne: En finlandssvensk proletärförfattare som fått Samfundet De Nios stora pris både 1931 och 1940. ”Sommarnatten” är en lyriksamling.
  • Stellan Arvidson: Författare och ordförande i vad som idag är Sveriges Författarförbund. Han var drivande i kampen för införandet av statliga livstidsstipendier till författare. ”I skorpionens tecken” är en lyriksamling men om man googlar titeln får man bara träffar på porr.
  • Karl Asplund: Konsthistoriker och konstriker för DN. ”Harlequins kappa” är en diktsamling.
  • Upton Sinclair: Amerikansk författare som skrivet hundratalet böcker, däribland ”Ett problem” samt romanen ”Oil” som ligger till grund för filmmanuset till ”There will be blood”.

Varför så mycket oläst lyrik? Så många frågor… Upton Sinclair är ju en känd författare, många av hans titlar måste ju rimligtvis lånas ut då och då, men varför är det ingen som intresserat sig för just ”ett problem”? Har den en senare utgåva som är mer populär? Jag undrar hur Meriç Algün Ringborg tänker… Kan man egentligen säga nånting om allt detta? Så många frågor… intressant hur som helst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *